tens redare. Hvad ni då troligtvis ansåg som en yttring af en ädel själ var blott ett uttryck al en culdbelastad brottslings djupa ånger. Jag fattade då det fasta beslutet att, med tillhjelp af de skatter jag var säker om att snart ega, betrygga de oskyldiga offrens samiljer för brist och sålunda till en del godtgöra mitt brott. Samma afton räddades jag genom cen tillfällighet trån en säker död, och ni minns sjelf vår underbara iddning förliden natt. Jag har i allt detta sett Försynens omedelbara ingrepp. Hon har undanryckt mig rikedomens frestelser, men skonat mitt lif för att lemna mig tid till ånger och tillfälle att söka mildra mina offers öde. Hela min tillkommande lefnad skall ifven egnas dertill. jag har svurit det inför Gud. Jag flyr nu från scenen för mitt brott, — men ej af fruktan för lagens hämd. Om jag ansäg att samhället och mina olyckliga ofler hade något gagu af min död, skulle jag gerna erbjuda dem mitt lit. Men jag tror att jag kan gagna dem mera genom en ångerfull verksamhet i det godas tjenst; se der hvarför jag måste lemna er och uppsöka en vidsträcktare krets för denna verksamhet. Här kande och borde jag ej gvarstanna. Jag qvarlemnar i edra händer det skrin jag fann på Fixe-Islands. At dess, ånnehall dur Jaa. säsam ett heligt Fan tagit (10 dubloner; det återstaende ber jag er realisera och ofversända beloppet till de olyc klige sjöman nens familjer i Newyork, fördeladt efter deras större eller mindre behof. Skulle ni under er närvarande förlägenhet kunna vara betjenad af det värde detta innehåll representerar, så bemyndigar jag er härmed att använda det som ett lån, hvilket ni så fort som möjligt betalar till de olyckliga. Hvad er affär om Lördag angår, så upprepar jag mina ord: Ni skall bli räddad! — Jag kan ej förklara mig närmare, men måtte ert hjerta ej förblifva döft för tacksamhetens röst. Er hulda dotters framtida lycks raf. Farväl for alltid och döm ej alltför strangt den olycklige Fernando d Olmero. Ihorsdagsmorgonen(Forts.