Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1866, sida 1

jan häröfver, men då hon erinrade sig hans sena hemkomst såg hon deruti en förklaring öfver hans uteblifvande. Emellertid insann Dido sig snart samt började berätta en hisklig historia om nattens äfventyr, hvilken hon hade hört af Sambo, som deltagit i expeditionen. Alma insåg naturligtvis det öfverdrifna i denna historia, men hvad som fästade hennes uppmärksamhet var den syn bara förstämning och dysterhet, som de båda herrarne, enligt negrernas uppgift, hade visat under hemresan. Detta väckte en obestämd oro hos henne, hvartill kom den underrättelsen att Figueras tidigt lemnat sitt rum utan att hafva hvilat ett ögonblick. Under det enformiga hvardagslifvet i en vestindisk familj blir den minsta tilldragelse omtalad och kommenterad på tusen sätt, ty den utgör en omvexling, och sålunda fästade Alma en viss vigt vid dessa omständigheter. Hon afvaktade otåligt frukosttimman för att få träffa sin fader och af honom få höra några närmare omständigheter. Men då den efterlängtade timman slog, erfor hon en smärtsam missräkning, då hon emottog sin faders helsning, att angelägna göromål hindrade honom att infinna sig före middagen. Hon öfvertänkte och jemförde allt hvad hon hade hört under morgonen, och nu först blef hon verkligen orolig. Hon frågade om Figueras ännu hade hemkommit och erhöll det svar, att spanjoren ej hade visat sig under hela morgonen. Hvad hade då inträffat under natten? — Det måste hafva varit något ovanligt, som gifvit anledning till allt detta. Förgäfves bräkade hon sin hjerna med att utfundera det. En sak syntes dock viss, nemligen att hennes fader ej drabbats af någon olycka. Hon satt länge qvar i matsalen, i hopp att någon af de båda herrarne skulle infinna sig, — men ingen af dem syntes till. Slutligen förmådde hon ej längre stäfja denna pinsamma ovisshet, — hon måste uppsöka sin fader. I denna afsigt gick hon utför trappan ned i förstugan och derifrån in i den Nilla salongen, som låg intill kontoret. Här stannade hon ett ögonblick, ty hon hörde röster derinne, men hon kunde