bruket. Svenska folket, och synnerligen den jordbrukande befolkningen, har nu makten i sin hand. och allt beror derpå att folket väl begagnar denna sin makt och till riksdagsmän utser personer, som inse den olyckliga ställningen och dess orsaker, och som hafva gter, vilja och förmåga att bekämpa det allsmäktiga bankintresset och att bereda jordbruket lättnad och tillgång till rörelsekapital, hvarförutan det snart skall duka under. då bankerna ej få så många att suga. Jordbrukare. Då den ärade ins:n här åter talar om ,banklagstiftningen, såsom vållande det onda, hvaröfver han klagar, så måste han ursäkta, att vi ännu en gång hänföra detta tal till kategorien af ,,oförnuftigt skrän, ty hvad — vi upprepa det om igen — har lagstiftningen rmed att göra? Denna lagstiftning berättigar ett fritt bildande af banker, dervid, ifråga om de sedelutgifvande, regeringen beviljar oktroj för 10 år i sender, samt i fråga om icke-sedelutgifvande, aktiebolagslagen gäller till efterrättelse. Här finnes alltså icke en tillstymmelse till privilegium (såsom en annan insändare påstår), emedan de förmåner, hvarom är fråga, stå öppna för alla, som vilja på solida grunder bilda sådana anstalter. Hvad kan lagstiftningen mera och annat göra? Eller skall den icke medgifva bankers bildande? Något så orimligt lärer dock väl ingen förnuftig menniska vilja på Eller skall den föreskrifva de särskilta bankerna huru de skola bedrifva sin rörelse; skall den säga åt bankerna, att de skola upptaga medel på det eller det sättet, på de eller de vilkoren, samt att de skola uttåna dem på de eller de tiderna? Sådant vore ju lika orimligt. Lagstiftningen kan och bör ingenting annat göra, vare sig i fråga om bankeller andra associationer, än föreskrifva sådana allmänna bestämmelser, som betrygga, i högsta möjliga måtto, aktieegarnes rätt gentemot förvaltningen och allmänhetens säkerhet gentemot bolaget. Det är då ock ganska nyttigt att regeringen, genom sin oktrojeringsoch sanktionsrätt, har tillfille, rättighet och skyldighet att tillse, det sådana föreskrifter blifvit behörigen i de uppgjorda reglementena iakttagna. Denna hos oss vedertagna ordning är förträfflig, och det lider intet tvifvel att ju vi hafva den att tacka derför, det så många bankinrättningar kunnat i vårt land uppstå och under flera år ega bestånd, utan att man varit utsatt för en enda af de stora olyckor, som egt rum t. ex. i England, hvarest stora banker gått öfverända och ruinerat hopar af menniskor, som i dem haft sina större och mindre besparingar insatta. dant kan icke hända i Sverge, ty om också en bank, som handlat med mindre försigtighet, skulle här i en svår tid nödgas inställa sina betalningar, så har dock banken fulla tillgångar att göra hvar man rätt. De qvartalsrapporter, som bankerna äro skyldiga att offentliggöra, sätta allmänheten i stånd att för hvarje qvartal kontrollera deras ställning). Mot bedrägliga uppgifter betrygga dels de officiella ombud, som skola öfvervaka de sedelutgifvande bankerna, dels den redbarhet och rättskänsla, som äro allmänna dygder hos vår nation, om också undantagsfall kunna förekomma, hvilka dock äro sällsynta och skola blifva omöjliga, derest den allmänna meningen med stränghet beifrar hvarje sådant fall. Det är verkliga förhållandet, att Sverge intager en mycket hög ståndpunkt i fråga om bankförvaltning. Det är 1 sanning underbart, att i våra landsorter, der man icke kunnat ega en större finansiell erfarenhet och öfning, allt kunnat ordna sig så väl, som det gjort. Vi kunna i sanning vara stolta häröfver och framställa oss såsom föredöme för andra länder. Är det då icke bedröfligt, att i öfrigt förståndige män och gode patrioter skola tala om detta vårt goda bankväsen såsom en olycka? Jo, olyckan ligger deri, r man, att bankerna dragit åt sig landets rörliga kapitaler, så att de lånebehöfvande nu måste vända till dessa institutioner, i stället för att erhålla lånen direkt, mot intecknade skuldsedlar. Välan — antag att så vore förhållandet FF) — ju detta alldeles i sin ordning. Här finnes nemligen en klass af menniskor, hvilkas ställning är lika så behjertansvärd som de lånebehöfvandes, nemligen de små kapitalisternas. Der sitter en enka, der är en gammal man, der äro ogifta fruntimmer, m. fl., hvilka ega ett litet kapital, på hvars afkastning de åtnjuta sitt knappa uppehälle. Huru ofta har det ej händt, att sådana personer, som lemnat sina medel åt privata lånta) Apropos: Vi hafva talat om, att de svenska bankerna ha en obegagnad sedelutgifningsrätt på omkring 10 millioner rdr. Siffran var oriktig; den skulle varit 20 millioner. ll EA Vic4 sn amallartid att Å Samma måne Aa