vare, totalt förlorat sin lilla förmögenhet? vi hafva mer än gång varnat derför, och illråda fortfarande alla sådane personer, ut insätta sina medel i just de förhatliga )ankerna. Ty dessa böra känna läntasarnes soliditet och om de göra en förust, så kunnade bära den, emedan skillvaden mellan den ränta de gifva och den le betala är derjemte en assurans mot rluster. Det är förträffligt att bankerna rjat behjerta detta sitt vigtiga åliggande utt insamla sådana kapitaler och att erägga för dem så god ränta, att de fattiga nsättarne må kunna befrias från nödvänligheten att uppoffra den största möjliga kerhet, för att erhålla tillräcklig afkastning. Man ömmar otroligt för de stackars ,,lånagarne, och minst borde väl den ogilla en sådan ömhet, som är i samma kategori. Men betraktar man verkligheten, så möter man det vanliga förhållande, att åntagarne lefva mycket beqvämare och vättre än mängden af längifvare. Egde man tillgång till en väl skött depositionsvanks böcker, skulle man lätt erfara att detta påstå ående är sannt. Man skulle såsom insättare se, såsom sagdt är, gamla embetsoch tjenstemän, enkor, mamseller, jungfrur, med små kapitaler. Det är de, som bilda de stora summorna, hvaremot de större kapitalisterna sköta sjelfva sina penningar. Och såsom låntagare skulle man se personer, som ega hus och gårdar, drifva stora affärer och icke behöfva underkasta sig försakelser ens jemförliga med deras, öfver hvilkas penningar de förfoga. Månne då icke ömheten mot de stackars låntagarne är en smula öfverdrifven? Och likväl kunna vi ej undgå att för många sådana hysa uppriktigt deltagande. Ekonomiska bekymmer äro de som mest tära på en menniskas sinneslugn, särdeles då, i onda tider, penningens innehafvare eller förvaltare begagna sig af tillfället till att ej blott utsuga, utan ock förödmjuka den i behof stadde. Men detta kan lagstiftningen ej afvärja. Det kan endast afhjelpas genom dels en bättre moralisk anda hos långifvaren, dels större kraft och sjelfständighet hos den lånebehöfvande. Det finnes helt visst ganska få sådana låntagare, som icke, derest de ville strängt ransaka sig sjelfva, måste erkänna, att om de i den goda tiden handlat försigtigt och klokt, åläggande sig skyldig försakelse och ansträngning, så hade de nu ej ägt dessa bekymmer, eller behöft underkasta sig denna förödmjukelse. Det är något, som vi föga velat vidröra under den onda tiden — för att ej lägga sten på bördan: men nu uttala vi det öppet, emedan en bättre tid, efter alla anledningar, stundar. och emedan det då är godt att minnas hvad man genomgått, för att låta det lända sig till varning. Handelstidningens utgifvare har alltid nitälskat för omsättningslån åt jordbruket och har sålunda städse ogillat de mot den s. k. ,, Allmänna diskonten riktade anmärkningar samt de försök, som blifvit gjorda, att reducera dess fonder. Felet vid dessa lån är blott att omsättningstiden är för kort: den borde vara på 4 å 5 år i st. för på 2 å 2!, år. Vi hafva ock trott att de Enskilta bankerna skulle kunna, utan fara för sin trygghet, anordna någon del af sitt kapital för en sådan rörelse, samt hafva både enskilt och offentligt verkat derför. Likväl måste vi erkänna att der möta rätt stora svårigheter. ett ämne, som dock blefve alltför vidlyftig att nu afhandla, enär det ingalunda är så enkelt, som mången föreställer sig. Och här måste vi för tillfället sluta Frågan är långtifrån uttömd. Emellertid önska vi, i likhet med ins:n, att den nys representationen måtte komma att erhålla män, hvilka med förstånd och opartiskhet kunna utreda saken, utan att vara fångade af något bankintresse, men ej helle 1 den belägenhet, att de äro färdiga att begå hvilka dårskaper som helst, för att vinna hjelp i sina bekymmer, och icke heller sådana, som ockra på den allmänna nöden (ett stående thema vid alla våra riksdagar från 1818 till 1840-talet och bjuda recepter deremot, för att få räknas såsom , folkets min och ende rätte patrioter. Staden och Länet. Väderleken. Sistlidne Lördags middag började ett ganska ymnigt regn att falla, hvilket fortfor en god del af efter middagen. Äfven i går föllo mnågre strida regnskurar, hvilka uppfriskade luf ten och gåfvo ny fart åt den rika växt ligheten. I dag rådde på f. m. varm ocl