Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1866, sida 1

ställde ifrån sig jernstören mot närmaste sten. Under sin nuvarande, retliga själsspänning måtte han ej hafva iakttagit tillbörlig försigtighet, ty spettet halkade utefter stenen och nedföll med ett klingande ljud mot klippgrunden, hvarvid det äfven ryckte med sig spanjorens närstående bössa. I fallet måste äfven hanen på bösslåset hafva blifvit rubbad, ty i detsamma geväret föll, brann skottet af, och ekot deraf rullade som ett thordön genom de vidsträckta, ofantliga klipphvalfven. Figueras och köpmannen hade ögonblickligen rest sig upp från sin nedlutade ställning och lyssnade med häpnad till detta åsklika dån, hvilket, i stället för att aftaga och bortdö, alltjemt och med tilltagande styrka brusade genom hvalfven, som slutligen tycktes skälfva i sina grundvalar. Nu hördes äfven på ofantligt afstånd från grottans inre ett egendomligt hväsande ljud, snarlikt susandet af ett starkt ösregn, blandas med det hiskliga dundret. Figueras återvann sin själsnärvaro vid detta ljud och utbrast: — Uly, fly, berget rasar öfver oss! Men köpmannen rörde sig ej, och hans blickar voro fastnaglade vid dessa skatter, som han kunde nå med handen. Smärre stenar började emellertid redan lossna från hvalfvet öfver dem, och hvarje sekunds dröjsmål ökade faran. Då fattade Figueras den nästan medvetslöse Gjörwells arm och ryckte honom med sig mot grottans ingång. Det matta skenet från facklorna, som stodo qvar mellan stenarne, satte de flyende i tillfälle att undvika de kringströdda blocken, och de hade nästan uppnått den punkt I der gången inmynnade i hvalfvet, då de tätt bakom sig hörde en förfärlig åsklik skräll, och ett hagel af småsten yrde omkring dem. Det var ett ai klippstyckena uppe i hvalfvet, som hade nedstörtat Denna nya varning bevingade deras steg, och dödsbleka ilade de genom den smala gången, uppnådde lyckligt utgången, störtade utför grushögen sam