och 4, kom han ombord å . Ellen-, der han nedgick i kajutan och medtog hörifrån uren och penningarne, hvilka lågo såsom kapten Olsson berättat. Derpå återvände han till staden, hvarest pe ningarne räknades. Frampå dagen satte han d i omlopp, i det han uppköpte i bazaren vid Kungstorget åtskilliga effekter, såsom 2 par byxor, tyg till skjorwor, 1 par skor, 1 dragspel, hvarjemte han försedde sig med 2 kannor bränvin, dels för att sjelf njuta af den ädla drycken och dels att härmed traktera sina vänner i hemorten. Inalles åtgingo till dessa uppkop 34 rdr. Under tiden hade han träffat en bekant drängpojke vid namn Gustaf Eriksson från gården Råryggen, hvilken försålt bräder. Med denne åkte han på eftermiddagen till nämnde gård och begåfvades Gustaf rikligen för skjutsen, då han fick det ena uret jemte kedjan, hvarförutan fri traktering bestods ur bränvinsflaskan. Gustaf bytte sedan bort uret till Johan ITultgren i Dukared mot ett nysilfverur och 6 rdr. När Hansson i Söndags hemkommit och befann sig hos Johan börjades straxt vigilans och utdelades frikostigt med penningar. Så tillbytte sig Johan af IIansson äfven det andra gulduret och kedjan mot en mellangift af 3 rdr och ett silfverur, hvarjemte Johan erhöll en skänk af 15 rdr. Dennes tra mor fick en lika samma, hans syster 5 och brodren Gustaf 5 rdr. Alltså hade inalles atgått 74 rdr. IIarå återstoden eller 16 rdr tagit våen. kunde han icke förklara på annat sätt än att han måtte ha rumlat upp dem, ty sedan hans hemkomst hade leivats i sus och dus bland vänner och bekanta. Det af Johan genom byte erhållna uret stannede dock ej länge hos IIansson, ty han bytte bort detta till en gästgifvare mot tvenne sämre ur, af hvilka det ena skänktes till en pojke och det andra påstod IIansson bestämdt att Johan stulit från honom vid ett tillfälle, medan Hansson låg och sof i ett landsvägsdike. dit han fallit, etter att ha supit sig full. Johan ITultgren deremot förnekade att ha narrat Hansson till stölds begående, eller att ha begärt några penningar af honom, men tillstod att han, på sätt Hansson berättst, åtkommit uren, äfvensom att han fått till skärks 15 rår, hvilket alltsammans vid påfordran återställts till hv Engström; försäkrande HeI gren att som han varit öfvertygad om det Hansson stulit både det ena och I hade han i Tisdags skicket sin bror hit för öra anmälan derom, men budet hade olyck-As ligtvis sjuknat under väsen, hvarföre han slutligen sjelf infunnit sig. då policen fasttagit honom. IIansson hade varit så liberal, att han kastat på honom de 15 riksdalerne, när Hultgren icke visat sig benägen att emottaga dem. Hultgren omtalade äf-Å ven att han varit så viss på att Hansson tillgripit hvad han innehaft. att hon trott detta vid blotta åsynen af effekterna, innan Hansson ännu ,öpp-!. nat sin mun derom, enär Hansson vore ksom I? tjuf, men hvarför han dock inlåtit sig i affär med ; en sådan, kunde han icke förklara på annat sätt 1 än att han dervid begått en dumhet, fastän det är ; uppenbart att snikenheten elter tjufgodset förledt honom dertill. hvarför han ock stor som delaktig i brottet. Hultgren upprepade flere gånger denna mot honom sjelf mest graverande förklaring, lik; t varande skulle ha betvifsom om någon af de nä lat, att han trott det Hansson icke stulit hvad Hultgren emottagit af honom. For att i sin dumhet ännu mera bestyrka detta, utb .st han sludigen:, Ja Hansson är känd af mig och alla andra meni niskor i hemorten som en siuf hverför vi olla stra at trodde att han stulit både uran och penning: ne, Att MHulteren tillgripit något ur från IIanssor medan denne sofvit, förnekade han helt och hållet. Sedan ?klag. yrkat att Hultgren, på grund: hvad mot honom förekommit. måtte inmanas i häkte, förklarades denne skyldig härtill och öfverlemnades den vidare ransakningen till Säfvedahls häradsrätt, hvaremellertid Hansson skulle qvarstar1 na i cellfängelset. . — I poliskammaren förekom äfven i går förbu Hu 1 1 med den i Ilandelstidningen i Thorsdags omtalade kringstryxande vallackaren Carl Fredrik Eklolim, som jem e sin svägerska Chetina Albertina Wil-3 helmina Ekholm blifvit häktåd för innehafvande 1 af tvenne knyten, innehållande en möngd bättre mansgångkläder m. m. hvilka stulits från handels: bokhållaren A. Neeterstrom, boende i huset N:o 5 vid Stora Nygatan. Hr Wetterslrom uppgaf, att han först på Onsdagsafton, då han hemkommit, bemärkt att någon obehörig person under dagen varit inne i hans rum, som är beläget på nedra botten till höger i förstugan. Vid efterseende befanns, att de i ett skåp förvarade kläder voro borta, äfvensom 2:ne filtar och lakan, hvarjemte tillgripits en snusdosa af silfver, en papperspress och några andra småsaker. Mellan kl. 4 och 5 e. m. hade hans bror varit i rummet och funnit dörren stängd, men ej låst. Då han måst resa bort, hade bröderna ej träffats, hvadan br W:m icke fått veta något om saken. Emedlertid hade brodren låst dörren. Uppasserskan var äfven der något sednare, och då sett sängkläderna vara i oordning, men ej misstänkt någonting. Vidare hade hi Wan icke att meddela, men förklarade att alla de anhållna klädespersedlarne tillhörde honom. s Af åklag. rapport, som upplästes, inhemtades. att nattväktaren AP 81 Dahl och arbetskarlen Sven Ström vid gående förbi exercisheden nämnde dag vid middagstiden, då bemärkt tvenne mans-J) personer, hvardera bärande ett större knyte. och när detta föreföll misstänkt, hade anhällits den . ene af dem, som var Carl Fredrik: Ekholm, hvilken aflemnades till konstapeln Af 52 Wetterman, som uppförde honom i polisvakten. Ekholms knyte innehöll 1 hvit filt, 1 serviett, 1 svart frack, 2:ne västar, 1 grå nattrock och 2 par byxor, alltsammans stulet från hr Wetterström. Samtidigt hade tvenne säckbärare, som voro i sällskap med Dahl och Ström, fasttagit Ekholms kamrat, men som de i honom igenkände f. d. artilleristen Johan Magnus Ekholm, en bror till Carl Fredrik, och deras fordne arbetskamrat, släppte de honom lös med sitt knyte, sedan den gamle vännen bjudit dem på en sup å en närbelägen krog, hvarvid de sett att han lemnade knytet från sig till en qvinna, hvilken sedermera befanns vara hans hustru Christina; Ekholm. Emellertid fick polisen kunskap härom ; och lät efterspana fruntimret, som anträsfades på landsvägen till Galgkrogarne, der hon kom gående med knytet i handen, i hvilket återfanns resten af de stulna effekterna, bestående af 1 hvit filt, 11akan, 2 par byxor och 3 st. västar. Carl Fredrik Ekholm, som vid häktandet nekade till stölden, föregifvande sig ha hittat knytet . i alläen. erkände nu inför poliskammaren, att han jemte brodren föröfvat tillgreppet. Han hade väl vid några marknadstillfällen varit här i staden, men kände ej till husen. Brodern, som varit artillerist, hade deremot bättre reda på saken och: föreslog stöldens begående samt utvisade huset, der denna skedde. Med en knif hade brodren tillbakaskjntit regeln i dörrlåset. hvarigenom de inkommit i rummet, der de i all hast tagit bort kläderna i skåpet och i öfrigt sammanrafsat hvad de kunnat, som allt lagts i knyten, hvarmed de begifvit sig öfver träbron åt Fattighusgadan och derefter genom allåen till exercisheden, der Carl Nredrik blef fasttagen. Någon snusdose hade han icke sett till och sade sig derom icke kunna lemna någon upplysning, IIan är hemma i Fjärås socken, der fadren är boende, men har jemte denne många år ströfvat omkring i landet såsom zigenare bruka, kastrerande hästar, förtenande kärl m. m., men har aldrig förut varit tilltalad för stöld. Hela hans utseende vittnar om att han härstammar från de gamla zigenarhorderna. Familjen hade stannat med ar och åkdon hos Jonas i Långliden i Kollereds socken, medan bröderna besökte staden, men voro redan korta derifrån vid polisens ankomst, hvadan Johan Magnus måtte ha underrättat dem om hvad som förefallit. Hustru Christina Ekholm medgaf att hon innehaft det ena knytet, som hon emottagit af sin man i Kungsparken, der hon träffat honom i sällskap med tvenne arbetskarlar, men försäkrade att hon icke vetat att klädespersedlarne voro stulna. Mannen hade tillsagt henne att bära knytet til ett uppgifvet ställe i Galgkrogarne, der de skulle råkas, men under vägen dit blef hon anhållen af polisen. Hon hade väl sedan barndomen fört ett kringstrykande lif, men aldrig begått något brott, utan vore ren som -en enge Efter hvad sålunda förekommit begärde åklag. uppskof i målet för vidare upplysningars vinnar.de och Johan Magnus Ekholms efterspanande semt ade tillika att hustru Christina Ekholm måtte a i häkte, med bifall hvartill undersökningen åter förekommer den 3 nästa Augusti och skulle äl Carl Fredrik som Christina Ekholm under