Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1866, sida 2

ziska trupper i ena riktningen besatt Stoc-i kerau — en jernvägsstation, omkring 4 mil från Wien — och i andra riktningen Bösing, vid Pressburg—Tyrnau-hästbanan, 2 mil från förstnämnde stad. Afven Genserndorf, knutpunkten för de ungerska och nordliga banorna, befann sig i prenssar-s nes våld. Trafiken är stoppad på alla jernvägar norr om Wien, och ångbåtsfarten å Donau är ej öppen längre uppåt floden än till Komorn. I det ögonblick, då vapenhvilan begynner, stå preussiska trupperna alltså dels på kort afstånd frän Donau, dels allaredan på sjelfva flodstranden, det vill säga just på den valplats, der det sista afgörande slaget måste levereras, derest icke omedelbart på vapenhvilan skulle följa fredsunderhandlingar.sPreussarne behöfva derför icke att göra några ansträngande marscher för att finna fienden, utan kunna, om så erfordras, med friska krafter gripa verket an. Den förra nordarmen skall knappast komma i betraktande, i händelse en ny slagtning skall levereras på Marchfältet. Den kär den qvarlemnat i Olmiitz synes vara så svag och så litet i stånd att visa sig i öppen mark, att den svårligen djerfves företaga en kraftig diversion utanför de beskyddande förskansningarne. Nordarmåens hufvudstyrka, som nyligen gjorde ett försök att smyga sig igenom till Wien, har genom prins Fredrik Karls raska framryckande öfver March nödsakats göra en lång omväg öfver Terntchin till Komorn, så att den icke kan vara på Marchfältet förr än ö om 8 eller 10 dagar. I Böhmen hafva träffats alla förberedelser till belägringen d af Josefstadt och Königgrätz; det nödiga s belägringsartilleriet är allaredan under vä-s gen, och operationerna ledas af general-sy löjtnant Lehwaldt, förut kommendant iI Neisse. Man skall äfven om ett par da-ic gar vara i stånd att begynna en allvarlig a belägring af Theresienstadt och Olmätz. k Enligt de sednaste officiella underrättel-fe serna, stodo preussiska förbundstrupperna framför förskansningarne vid Florisdorff midt emot Wien, hvars invånare kunde se :r skenet af preussiska vakteldarne. d Den 22 på aftonen inträffade i preus-s siska högqvarteret i N:kolsburg 4 öster-il rikiska kommissarier, general Degenfeld, grefve Karolyi, grefve Brenner och gehei-a merådet grefve Kuefstein. a Preussiska jernvägs-ingeniör-kåren hade f fullt upp att göra att i Österrike återställa E förstörda jernvägssträckor. . General Vogel o. Falkenslein är preus-is sdisk guvernör i Böhmen och hertigen af;s Ujest i Mähren. I båda länderna inrättas i jen ordentlig preussisk förvaltning. Efter s1 lalkenstein har Manteuffel blifvit chef förden mot sydtyskarne opererande preussijs ska armeen. Som man vet, hade den italienska floti tan icke någon lycka vid Lissa. Man till;( skrifver Persanos oförsigtighet den icke!s lyckliga utgången. Dessutom har man från politisk synpunkt ogillat den prokla-i mation, som amiralen straxt förut utfär-;1 dat. I densamma säges nemligen, det!! flottan vore kallad att återvinna länder.hvilka en gång tillhört Italien, och pro-) klamationen antydde temligen tydligt, att till dessa länder äfven hörde Dalmatien och Istrien. Men italienska regeringen har aldrig haft i tankarne att göra anspråk på Dalmatien, och till och med om Istrien i har intet officielt yttrande förekommit. I ett ögonblick, då man sannolikt skall beshuta sig för afståendet från italienska Tyrolen, kunna sådana högt flygande fraser icke annat än göra ett dåligt intryck. l En korrespondent från Florens till, Avenir national berättar om den fara, för 8 i hvilken Garibaldi var utsatt under den strid, som hade till följd, att befästningarne vid Ampola af de frivilliga intogos: denne korrespondent skrifver: , Garibaldi har för vana att uppstiga kl. 3 på morigonen, hvarefter han tar ett bad och sedan reser ut, för att bese de särskilda positionerna och försäkra sig, att hans belallningar blifvit riktigt utförda. Den 16 denr.e3 begaf han sig till Condino, för att tillse, huruvida de frivilliga höllo de berg ; besatta, som omgifva Fort Ampola: nyckeln till vägen från Storo till Riva och j derifrån till Sanadalen. Mellan Storo och Brione märkte generalen misstänkta röI relser. Han fortsatte likväl sin väg till Condino, der Nicotera befann sig, hvilken : meddelade honom, att man icke hade kunI nat besätta höjderna. Generalen vände då tillbaka, men österrikarne, som hade bemärkt hans vagn, väntade honom i en sn skog, och då generalen kom inom skott-: håll för deras gevär, öppnade de en liflig! eld mot honom. Lyckligtvis körde kusken raskt på och endast vagnen erhöll några i kulor. Ifall österrikarne varit djerfvare,: kunde de icke allenast hafva tagit Garibaldi si tillfånga, utan äfven hafva framträngt ända till högqvarteret Roccapagana. Den fara, för hvilken den älskade anföraren varit utsatt, spordes äfven. Flera kompanier af 7:de regimentet skyndade till höjderna vid Roccapagana, och ehuru de voro utsatta för fiendens eld, stormade de dock dessa höjder, och högqvarteret var inom två timmar fredadt från hvarje öfverrumpling. De bataljoner, som blifvit tillbakadrifna, kastade sig på 6:te regementet, som kommenderas af Nicotera, och efter en hårdnackad strid vunno de frivilliga socaer ehnrn den var dyrkäömt. Till NN — —