Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1866, sida 2

— med sig en Proportionsvis högst obetydhg kavalleristyrka. Men om det förhåller sig så med kavalleriet, så kan man väl äfven antaga, att de andra vapnen här, i afseende på terrängen, hafva stora svårigheter att öfvervinna. Opartiska personer, väl förfarna i militäriska frågor, hafva äfven sagt mig, att terrängen lägger betydliga hinder i vägen för artilleriets verksamhet. De af mig beresta trakterna, specielt Mincio-linien från Borghetto till Guastalla, resp. Borgoforte och derifrån till de sumpiga nejderna vid Po, vittna om riktigheten af detta påstående. Landet är genomskuret af breda kanaler, genom hvilka, i de trakter, der ris odlas, stora sträckor kunna sättas under vatten, hvilket naturligtvis der gör omöjligt att föra krig. Men dessutom finnas nästan vid hvart hundrade steg på alla fält grufvor med höga bräddar, hvilka, i det de tjena som aflopp för den öfverflödiga vattenmängden, naturligtvis, trots sin ringa bredd, försvåra kavalleriets, artilleriets och alla fordons rörelser. Dertill kommer, att 1 nästan hela landet genomströmmas af en si mängd mindre och större floder, hvilkajs visserligen om sommaren ofta icke innehålla mycket vatten, men som genom sina se höga stränder bereda stora hinder. Ge-lt 1 f 1 OO — O — T— — —T— —— — — — ——— — nom planteringar på alla fält är synfältet s nästan alltid inskränkt till 250 å 300 steg, och syntältet inskränkes ännu ytterligare: genom de höga stråen på de fält, der! hampa, majs, ris och annan säd växer.) Stående på fria fältet är man således säl-;t lan i stånd att, utom den yppiga vegeta-J tionen, trätopparne och husgaflarne, se något annat än den evigt blåa italienska! himmeln. Denna bild framställer noggrannt de trakter, på hvilka italienska armöen!1 haft att röra sig. Man kan lätt föreställa is sig huru svårt det på en sådan terräng skall vara att fort framföra order, tagafs reda på kommunikationer m. m. — der ja allt så mycket beror på snabbhet. Sällan: kan man nemligen framkomma annorlunda 1 än på betydliga omvägar. ENGLAND. l En debatt i underhuset, den 20 dennes, bekräftar fullkomligt hvad vi förut anfört om förändringen af allmänna opinionen ij: England till Preussens förmån. Visserligen skulle, ifall några af de äldre tories och de-katholska irländarne deltagit i debatten, icke så fullkomlig enighet varit rådande. Man hade väl då undfägnats med talet om Österrikes civilisationssträfvanden i öster samt om denna stats nödvändighet i sitt nuvarande skick för den europeiska : jemvigten. Likväl torde just det, att tories och irländarne icke under denna debatt : haft ett ord att säga för den i trångmål : varande vännen, klart bevisa huru saken står. IIorsman tillstod ärligt och öppet, : att de sednaste tilldragelserna ingifvit hoInom helt olika åsigter om Österrike, och : icke allenast händelserna på krigsskådeplatsen, utan äfven företeelserna i hela i Tyskland, hvilka omisskänneligen bevisa, satt Preussen är den enda tyska makt, som förmår bereda nationen hållning, stöd och framtid. Men då det ligger i Englands och Europas intresse, att i medelpunkten af den europeiska kontinenten bildas en makt, stark och inom sig enig nog, för att inom Tysklands gränser bringa till tystinad de små hofvens och befolkningarnes kif, ,,så måste det — så yttrade en talare ji underhuset — vara af den största poli-: tiska vigt för Englands regering att icke göra någonting, som kunde hindra tillkomsten af en sådan makt. Alltså måste England undvika en beväpnad intervention, säfven för det fall, att Frankrike skulle. uppmana dertill. Och ungefär sådant var innehållet i alla de tal, som Horsman, Laing, Gladstone och Stanley höllo under i nämnde session. Så yttrades: , Antipathi-. lerna mot Bismarckska systemet äro visserligen icke försvunna, men sedan saken nu en gång lyckats och tyska folket uttryckt sin önskan att hellre komma under Preussens förvaltning, än att den hittills varande splittringen och vanmäktigheten skulle fortfara, så är kritiken öfver: redan fulländade fakta fullt oberättigad, och främst framstår då det väldiga faktum, att Bismarck i centrum af Europa förbereder en omhvälfning, hvilken uppenbarligen ligger i Englands intresse, under j det den äfven motsvarar den tyska nationens önskningar. Af dessa skäl betraktas här i landet det af Preussen väckta anspråket, att Österrikes inflytande i Tyskland skulle anses vara förverkadt, såsom fullt berättigadt, och icke mindre det, att Preussen såsom segrens lön vill tillegna sig alla de områden, genom hvilka det hittills varit styckadt i två skiljda delar. Bland de mångfaldiga artiklar, som de engelska tidningarne härom innehållit, finnes knappt någon enda, som anser Preussens anspråk obilliga; deremot förmena många (och bland dem ,, The Spectator), att Preussen endast till hälften skulle uppfylla sin mission, om det åt konungarne af Sachsen och Hannover samt de nordtyska småfurstarne återlemnade deras kronor. , Ty tillochmed såsom vasaller, utan militärisk och diplomatisk maktfullkomlighet, skulle del ständigt blifva farliga intrigörer mot Preussen, skötande förposttjensten för de närgränsande motståndarne till ett mäktigt Tyskland. Då lien nu är satt i rörelse, gjorde Preussen rättast uti att afmeja åkern rundtomkring. och skulle konung Wilhelm 8