Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1866, sida 2

— att behöfva vidlyftigt omtalas; hela vår verldshandel hvilar på vatten; man bada sig till helsa i vatten; man dricker sig ti! friskt blod i vatten: man är orolig om int vår Herre ger menniskobarnen vatten: aborrarne skulle dö om inte det funnevatten; Malmska hvalen skulle aldrig blifvit sedd om inte vatten hade funnits Masthuggsbergen och Haga hade varit saknad af hus om inte vatten funnits, oel funnes inte vatten, så kunde man icke sitt: i vassen och ,skära pipor — och till sistone existerade icke vatten, så hade Upsala i detta ögonblick ej egt hvad det nv eger och som Göteborg ej kan skryta af: tvenne de allra näpnaste vattenkonster. Det var dit jag ville komma efter så mycket prat om vatten. Från morgon till afton spela i Slottsdammen dessa näpna afkomlingar frår Fyris smutsgula vågor och förnöja synen,. på samma gång de hålla dammen med se friskt vatten och der åstadkomma ett behöfligt ombyte. Det har lyckats enligt be( räkning att med den s. k. stöthäfverten få en vattenpelare af 8—10 fots höjd, och möjligen kommer nästa år en vattenkonst att pryda planen vid Flustret och nya sjukhusgården, hvilken sednare dock skall från Slottskällan få sitt springvatten. ) I Lördags afton företogs härifrån en lustur till Stockholm kl. half 12 med ångf. Garibaldi, synnerligast afsedd att bereda handtverkare tillfälle att få till billigt pris besöka expositionen. Flera af våra löngifvare hade bjudit sina arbetare och hand-. lande sina betjenter på resan, hvarföre ocks cirka 120 deltagare anmält sig. Resan var . visserligen ej bland de angenämare, ty regn och blåst äro inga trefliga reskamrater, då man måste sitta på däck, men humöret lärer varit friskt hela vägen. Återfärden skedde Söndagsaftonen kl. 9 från Stockholm, och vid 3-tiden i dag landsattes här den med sin färd nöjda skaran. Afgiften för tur och retur var 3 rdr imt, och fingo de för samma pris inträde tilll expositionen. i Öfverstelöjtnant Rålambs begrafning egde rum i går eftermiddag klockan 6. hvarvid major Lagerbring priestafveradel och major Bohm bar Nordstjernan. Från grindarne till kyrkogården blåste Uplands regementes musikkår en sorgmarsch — densamma som vid Carl XIV Johans begrafning — samt utförde psalmerna vidi grafven. Adjunkten Collinder höll ett enkelt men vackert liktal och det fanns få officerare, hvars ögon ej fuktades aftårar vid teckningen af minnet af den tidigt bortkallade kamraten. En stor del af officerarne voro till sorgehuset inbjudna. Tvenne beklagliga olyckor ha på Lördagen och Söndagen här timat, båda af vårdslöshet och slarf. Den ena tilldrog sig på jernvägen, der en arbetare blef af ett i stark fart varande tåg illa skadad. Karlen skulle i välmening skynda öfver banan för att underrätta en banvakt om tågets ankomst, hvilket han också hann, men sedan skulle han åter öfver skenorna, hvilket ej bar bättre till än att främsta; vagnen (lokomotivet sköt vagnar framför sig) slungade omkull honom och bräckte armen, hvarpå hela det långa tåget med lokomotiv och sandvagnar gick öfver hans ben, hvilka naturligtvis krossades. Man. nen egde dock sull sans efter olyckan och lefver ännu. — Den andre personen, som skadades, var en yngling, som fick ett hagelskott i ryggen genom att en kamrat lekte med ett laddadt gevär, hvilket från; I början ej egde knallhatt, men som sedan; vederbörligen försågs med sådan. Den skjutne lärer bedt banemannen att ej rikta geväret mot honom, ty det kunde vara laddadt, men såsom vanligt vid sådana tillfällen lydde han ej, utan roade sig med att sigta först utan, sedan med; ständmedel. Så ofta som än detta oskyldiga sätt att leka visat sig ha olyckliga; följder, lika litet verka de varnande exsemplen. Sannolikt hade den skjutande mer, än en gång hört talas om vådaskott, der ; döden följt, fast han nu i ett besinningslöst ögonblick och invaggad i säkerhet om bössans oskadlighet såsom oladdad utan uppsåt fällde sin vän till marken. Må detta liksom alla dylika olycksfall tjena en hetlefrad ungdom till varning. Den sårade lefver och tros bli återställd. Docenten Nybloms Tidskrifts 4:de häfte shar nyligen utkommit och innehåller: S. D. RB. K. Olivecrona: II. Om dödsstraffet; Å. Nybleus: Om statens straffrätt. Af Danielj Klockhoff: Theologisk litteratur. Af densamme: Öfversigt af svenska krigsförfattningens historiska utveckling från äldre tider till indelningsverkets afslutande år 1733 af Th. Wikander. Af IIl.— Handlingar rörande förslag till återbesättande af jen ledig filosofisk professur i Lund. Utgifna af A. Nybleus. Af D. Kff: Dramatisk litteratur. Af n—: Ajax och Antigone. Öfvers. af prof. J. Spongberg och K. H. Brandt. Aesthetiska afhandlingar af P. D. A. Atterbom. Fahlerantz: Samlade skrifter. — Fritänkarne I. Socrates. II. Paulus. — C. Höstblommor af Anna A. Forna och närvarande Sverge samt nya böcker. Som man vet sysselsätter sig tidskriften nu endast med kritik öfver litterära företeelser och bär sålunda mer än förra året skäl för sitt namn. På besök i staden äro tvenne notabiliteter, nemligen professoren i fysiologi vid Köpenhamns universitet Panum och lektor Borelius från Kalmar. Vädret är det ruskigaste man kan