utställning, men ville icke att Sverge skulle täsla med utländingen i dåliga varor. Utländingen kan nog sälja billigt, menade talaren, emedan han gör dåligt arbete. Kapten Björkman erinrade om huru mycket afttningen beror på sjelfva utbjudandet och på varans framläggande i en god och lätt tillgänglig lokal; men den svenske industriidkaren känner motvilja för att bjuda ut sin vara och hans stolthet hindrar honom att draga nytta af ett sådant utbjudande. En permanent industriutställning borde uträtta mycket godt i det afseendet. Men huru skall en sådan åstadkommas? Vi ha, sedan flera år, i Stockholm haft en permanent utställning -— det svenska industrimagasinet — men den bär sig icke. Det är sorgligt att se huru illa det gått och ännu sorgligare att finna det ett stackars fruntimmer, som förestått industri-magasinet, gjort den ena förlusten efter den andra. Det blir nödvändigt att i sådant fall komma med hjelp, då en dylik inrättning icke kan uppehålla sig genom egna krafter. Talaren ingick i åtskilliga detaljer öfver det möjliga anordnandet af en permanent utställing. ilan anförde äfven huru mycket godt uträttats af konstoch industrilotterierna i Köpenhamn, Malmö och Göteborg, hvilka verkat äfven derigenom, att de värfvat konstnärer att tjena in-. dustrien. I utlandet ser man ofta att konstnärerna egna sig åt industriens tjenst. men detta har förut just icke varit fallet i vårt fädernesland. Talaren omnämnde, att ett industrilotteri var pål väg att bildas äfven i hufvudstaden, och stadgarne för detsamma redan färdiga. j Hr L. J. Hierta förklarade sig med nöje se det intresse, hvarmed denna för den inhemska indu-;: strien vigtiga fråga blifvit mottagen flerestädes. Då det hos stadsfullmäktige väcktes frågaom den: stora skandinaviska expositionen, kom på samma gång en annan fråga, om utställningen skulle blif1. va permanent eller tillfällig. Hvad sjelfva den femte punkten nu angår, ville talaren derpå svara. sitt ja; men framkastades sedan ett spörjsmål om hvilka medel böra anlitas, då kommer man in på ett högst svårlöst problem. En sådan utställning måste vara tilltagen i betydande skala och! att tillställarne måste vara berättigade att taga: inträdesafgifter. Kostnaderna äro mycket stora. Utgifterna för den nuvarande tillfälliga utställningen gå till 450 å 500 rdr om dagen. Nu måste: den frågan uppstå: om vi få en sådan permanent utställning, kan man då alltid räkna på publik der? Talaren trodde icke en sådan utställning kunde bestå af egna krafter och anförde upplysningsvis, att den nu pågående tillfälliga hade erhållit 150.000 riksdaler af staten samt 100,000 riksdaler af staden Stockholm. Inkomsterna hade hittills gått till blott 50,000 rdr. Troligt är att åtminstone staten icke får igen sina pengar. Ej kunna utställarne kännas skyldiga att betala. Detär således högst antagligt, att ej heller en permanent utställning kan bära sig genom egna medel. Den skulle alltså tarfva anslag. Men icke kan en klass, industriidkarnes, ega rätt att lägga skatt på andra klasser. Huru man betraktar frågan, kommer man ej längre än att en permanent utställning är högst önskvärd, men att den måste öfverlemnas åt den enskilda spekulationen. i Hr Landqvist föreslog att frågan skulle hänskjutas till en komite, hvilket hr Hierta ingalunda ville motsätta sig, dock förklarade han att komitåen skulle få ett svårt arbete. Kapten Björkman delade visserligen icke en temligen allmänt utbredd opinion om komiters oduglighet, men han trodde dock det ej vara lämpligt att utse en sådan för detta fall, då saken kunde öfverlemnas till Stockholms handtverksförening, som nog skulle göra allt möjligt för att komma till ett godt resultat. Efter slutad diskussion antog mötet följande resolution: En väl ordnad permanent industriutställning vore för vårt land högst önskvärd och af stor nytta, synnerligen för att visa vår industris fortfarande utveckling och bereda tillfälle för industrialstrens afsättning. Men för att genom densamma vinna det åsyftade ändamålet bör den ställas under en enskild styrelse af industriidkare, som afgifva förslag och anskaffa medel till dess ekonomiska bestånd samt öfvervaka dess verksamhet. Mötet uttrycker den önskan, att genom inrättande af ett varuklass-lotteri dertill nödigt bidrag må kunna åstadkommas. För de sista punkterna binner jag ej i dag vidare redogöra mer in att här meddela resolutionerna. Den sjette pun ten lyder: Huru bör en tidning eller tidskrift, innehållande hufvudsakligen för industrien nyttiga ämnen, kunna åstadkommas och utgifvas? Resolutionen blef af följande innehåll: , Sedan i flera af rikets städer industrieller handtverksföreningar blifvit bildade, ! i —7jv —ä— — bör styrelsen för Stockholms handtverksförening låta utgå såväl till dessa föreningar. som till handtverksföreningarne i Norge, Danmark och Finland, en anmälan om utgifvandet af en industritidning eller illustrerad teknisk tidskrift, som till en början komme att utgifvas minst ett nummer i månaden, då det visar sig om företaget omfattas med den önskvärda uppmärksamhet, att en så beskaffad tidning kan utgifvas. På sjunde punkten, så lydande: ,Hvilka åtgärder kunna med hopp om framgång vidtagas för åvägabringande af, en pensionsanstalt för ålderstigna och hjelpbehöfvande industriidkare? — afgafs följande resolution: Ehuru det vore af en stor välgörande nytta, om en pensionsinrättning för älderstigna industriidkare kunde komma till stånd, torde denna frågas afgörande likväl hänskjutas till handtverksföreningarnes eget afgörande och i förhållande till de hjelpkällor, som på olika orter kunna stå dem till buds, hvaribland anfördes ränteoch kapitalförsäkrings-anstalten i Stockholm. Till slut frambar kapten Björkman mötets tacksägelse till ordföranden, hvarpå denne tackade och upplöste det första allmänna industriidkaremötet i Stockholm. Kl. var 1,8 e. m. Derefter företogo de flesta medlemmarne af mötet en utfärd till Djurgården och samlades i Tivoli till en afÅÅA OT