Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1866, sida 2

förstörda, hvarvid föreföll en strid mellan det italienska avantgardet och de trupper, hvilka utgjorde betäckning för den genikår, som utförde sprängningsarbetet. Enär befästningarne vid Rovigo icke mot någon större fiendtlig styrka kunde hålla sig, så beslöts, att dessa skulle sprängas i luften. Stora förråder af kanoner, krigsmateriel och proviant voro hopade i fästningsverken, enär, jemte 150 till största deleu refflade kanoner, der funnos 12,000 projektiler af olika slag samt flera hundra centner krut. Då det icke var tid att bortskaffa kanonerna, så förnaglades de och gjordes helt och hållet obrukbara; en del af de öfriga förråden bortfördes och det öfriga sprängdes i luften. Den 9 dennes gafs befallning att förbereda allt till befästningarnes sprängning, hvilket skulle ske aftonen derpå. Med de befintliga stora qvantiteterna krut blef det lätt att på kort tid bereda denna sprängning; utomdess blefvo åtskilliga föremål omgifna med faschiner, beck, olja och andra lätt brännbara ämnen, för att riktigt fullständigt göra förstörelseverket. Kl. 10 på aftonen gick det första fästningsverket med oerhördt dån i luften. Skakningen var så förskräcklig, att i det 2:dels timmas väg derifrån belägna Rovigo husen skakades, alla fönster söndersprungo och genom de högt stigande flammorna hela trakten blef upplyst som midt på ljusa dagen. Det var en förfärlig anblick; till hälften nakna utstörtade innevånarne i Rovigo på gatan, motseende med häpnad katastrofen. Tre minuter efter den första explosionen skedde en om möjligt än starkare, och genast derefter med tre minuters mellantid förekommo ännu sju explosioner, den ena starkare än den andra. Ögonvittnen försäkra, att de aldrig sett någonting så storartadt. Under det förskräckliga braket under explosionerna syntes tusentals exploderande projektiler, de högt till himlen uppstigande lågorna, m. m., hvilket allt gjorde, att äfven de mest behjertade intogos af fasa. Efter förloppet af en timma var allt förbi, och endast ett haf af lågor betecknade den ort, der de med så stora kostnader och så mycken möda uppförda fästningsverken vid Po hade stått. De vid Po varande österrikiska trupperna fortsatte emellertid sitt återtåg från Rovigo till Padua, sättande i brand den stora träbron öfver Etsch och sprängande den för en månad sedan fullbordade jernvägsbryggan vid Boara. Emellertid hade äfven de rut vid Mincio stående trupperna ryckt tillbaka ver Padua, och d. 10 dennes sprängdes den stora jernvägsbryggan öfver Brenta. Den 11 dennes voro kommunikationerna örda ända till Mestre; de öterrikiska trupperna ryckte mot Piave och fortsatte oförhindradt sitt återtåg.