Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1866, sida 1

— —— — Skattgräfvaren ). (Romantisk berättelse från Sanct Barthelemy.) 4 Svenskt original af Sigfrid Nyberg. Men denna gång hade Figueras ej uppgifvit något rop, och ljuden kunde ej heller gerna vara framkallade af köpmannen, ty denne måste befinna sig framför honom, då deremot det infernaliska lätet ljöd bakom honom. Han stannade och lyssnade. Ljudet förändrade oupphörligt läge, det föreföll som hade en mängd jättestora foglar sväfvat omkring på alla håll och uppgifvit dessa ohyggliga skrattsalfvor, ty denna gång kunde han ej misstaga sig, — det var verkligen upprepade hånskratt, som skallade mellan de spöklika klyftorna. Han kastade en skygg blick omkring sig, och han tyckte att de bruna klippblocken började röra på sig likasom nedhukade gestalter, hvilka reste sig upp. Han tillslöt ögonen och väntade till dess de ohyggliga ljuden slutligen upphörde i ett aflägset fjerran. Då fattade han åter sina verktyg och ilade likasom jagad af furier fram till mötesplatsen, hvilken han snart uppnådde, och der han träffade de båda negrerna samt köpmannen — Nå ändteligen! utropade den sistnämnde — jag började nästan tro att gastarne hade farit af med er, och dei skulle hafva gifvit mina både ullhufvuden här vatten på sin qvarn. — Hvad menar ni? svarade Figueras, som erfor en stor lättnad af att åter befinna sig till sammans med menskliga varelser. 0. D