Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1866, sida 2

skott mera skall lossas i Tyskland och IItalien. Koleran har åter uppträdt i Marseille. ENGLAND. I öfverhuset begärde lord Sfralford de Hedlclisjse, den 20 dennes, att de aktstycI ken, som röra Donaufurstendömena, skulle föreläggas, anmärkande dervid, att Preussens understödjande af den nyvalde hospodaren sannolikt stode i sammanhang med .andra omstörtningsplaner. En absolut non-inntervention mot en öppet tillkännagifven öfverträdelse af gällande traktater vore en vansinnighet; parlamentet måste taga saken i öfvervägande samt säga regeringen hvad det tänker deromk. — Lord Derby svarade derpå, att de åberopade aktstyckena icke för närvarande kunde föreläggas, att England i denna stund icke kunde blanda sig i frågan om Donaufurstendömena, samt att det vore obevisadt, det Preussen der hade sin hand med i spelet. Konferensmakterna hade I visserligen icke erkänt prins Karl af Hohenzollern som hospodar, men hade likväl Jafhållit Porten från våldsamma åtgärder. I Det vore att hoppas, det en fredlig utjemning skulle följa. Lord Russell uttalade äfven denna förhoppning, hvarefter lord Stratford återtog sitt förslag. RYSSLAND. Kejsaren har återkommit till Petersburg Toch bebor för närvarande slottet Peterhoff, Ider man förbereder stora festligheter för prinsessan Dagmars förestående ankomst dit. Thronföljaren och storfursten Wladimir hafva återkommit från sin resa till Danmark. Man förbereder — som förut är nämndt — stora festligheter för den amerikanska seskaderns mottagande i Cronstadt. Och (sannerligen är denna, så att säga, demonsstration af Förenta Staternas republik en högst vidunderlig företeelse. Det är förssta gången, som denna republikggjort ett skrönt hufvud en sådan ära. Utan tvifvel har denna hedersbetygelse äfven en annan betydelse än de föregifna, nemligen: lyckönskan till kejsar Alexanders räddning från mordattentatet samt till hans afskaffande af slafveriet i Ryssland. Koleran i Petersburg fortsätter sina härjningar; farsoten kräfver dagligen hundra-i: stals offer. En regnig väderlek och kloka sanitära åtgärder gifva dock hopp om, att den icke skall taga en sådan utsträckning, ssom under åren 1848, 1849 och 1852. Dagens post. Den emellan Preussen och Italien å ena och Österrike å andra sidan ingångna vaspenhvilan tog sin början i Söndags, d. 22 dennes, kl. 12 middagen, och Töper till ända Fredagen d. 27 dennes kl. 12 midsdagen, alltså i öfvermorgon. Mycket talar derför, att vapenhvilan aflöses af ett vapenstillestånd, hvarunder fredsunderhandlingarne kunna bedrifvas. Fredspartiet är, enligt alla underrättelser, mycket Astarkt i Österrike, och detta parti tror riket vara ur stånd att fortsätta kampen. Krigspartiet deremot anser Österrike ännu hafra tillräckliga hjelpkällor att försvåra sig med hopp om en lycklig utgång, att det är i stånd att leverera en stor slagtning utanför Wien, och att det måste vinna densamma, om hvar och en gör sin pligt. Det är härom det diskuteras i kejsarens råd, dit kejserliga familjens medslemmar blifvit kallade. Hvad man söker satt få visshet om är uteslutande den punkten, huruvida kampen kan fortsättas. Ty alla äre enige om, att man måste gifva efter, derest man icke kan fortsätta kriget med rimliga utsigter till framgång, och att man skall fortsätta kriget, om säsdana utsigter förefinnas. Den batalj, som, I enligt i dag ingånget telegram, i Söndags levererades i närheten at Pressburg och afbröts genom ingången underrättelse om vapenhvilans afslutande, torde, då vapenslyckan synes hafva förklarat sig emot sösterrike. ytterligare stärka fredspartiet och bibringa vederbörande nödig insigt som omöjligheten af krigets fortsättning! med något hopp om seger. I Wiens öfverborgmästare, d:r Zelinka, fhar i en sammankomst af stadsfullmäktige låtit undsalla sig det yttrandet, att! sdet icke kunde falla någon in att använda ; set nationalgarde, hvars upprättande man sbeslutat, i fältet mot fienden. Derefter tillfogade han, att det komme måhända snart att visa sig, att alla de försvarsansstalter, som nu. äro i görningen, icke slängre äro nödvändiga. ITALIEN. Underrättelserna om sjödrabbningen vid Lissa äro fortfarande mycket motsägande. II en korrespondens af d. 21 dennes meddelas härom följande: Då österrikiska flottan icke syntes till, hvilket man på sitalienska flottan d. 18 dennes hade vänItat, så forcerade några af våra (italienska) pansarskepp, den 19 dennes, hamnen San Giorgio vid Lissa. Trupperna hade börjat landstiga sistnämnde dag på morgonen, då våra vedetter signalerade den fiendtliga eskadern; italienska flottan antog striden. Amiral Persano höjde amiralsflaggan på ,Affondatore. En mycket förbittrad strid uppstod; vi hafva förlorat pansarskeppet Re dItalia, hvilket hade att vid början af slaget motstå första anfallet; manskapet på detta pansarskepp räddades likväl till största delen af fregatten Victor Emanuel. Pansarskeppet Palestro råkade i brand; befälhafvaren och manskapet vägrade likväl att lemna sitt fartva: sken