UTRIKES. . ÖSTERRIKE. Ått fredspartiet vunnit öfverhanden öfver krigspartiet och alltså vapenhvila blifvit ingången beror allt i väsentlig mån deraf. att utsigterna för framgång och seger under en fortsättning af kampen äro ytterst klena. Påbudet om folkbeväpning i kejsardömets tyska provinser har funnit föga anklang och torde ej lemna något erklächligt resultat. I Ungern blifva ropen på en parlamentarisk regering och en ansvarig ministere allt högljuddare. Alla oberoende tidningar i Pesth framställa dessa fordringar. ITALIEN. Kardinal Andrea har, i en skrifvelse af den 28 Juni, hvilken han ställt till de andliga och befolkningen i sitt biskopsstift, protesterat mot de åtgärder, genom hvilka han blifvit beröfvad rättigheten att utöfva sitt embete derstädes. Kardinalen meddelar äfven, att han vändt sig till påfven. med påstående att dennes tilltag varit orättvist och antikanoniskt, då deremot kardinalen sjelf icke gjort sig skyldig till något kanoniskt sel. FRANKRIKE. Enligt de franska tidningarne äro hufvudvilkoren i det fransyska fredsförslaget följande: Österrike utträder ur tyska förhundet. Tyskland skall hädanefter bestå af en nordoch en sydkonfederation. De norra staterna gruppera sig omkring Preussen, som erhåller ledningen af försvarsväsendet och den utrikes politiken; de gemensamma angelägenheterna förvaltas at ett parlament och en förbundsregering. Preussen erhåller hertigdömena och den del af Hannover, som är nödvändig för förbindelsen mellan Preussens olika delar. De flyktade furstarne få återvända, med vilkor att underkasta sig sakernas nya ordning. Sydförbundet skulle sammansättas af Bayern, Wärtemberg, Baden och storhertigdömet Hessen och stå under konungens af Bayern högsta ledning. Österrike skulle genom alliansfördrag kunna träda i närmare förhållande till sydkonfederationen, hvilken genom dylika fördrag skulle kunna förena sig med den nordtyska unionen. För hela Tyskland skulle enhet vara i mynt, mått, mål och vist. Österrike skulle betala en del af krigskostnaderna, men erhålla garanti för sina samtliga besittningar, undantagandes Venetien. Om Syd-Tyrolen är — som det synes — numera icke alls något tal. Hvad Italien angår, så är det att hoppas, det en fred på ofvannämnde basis icke skall der möta några allvarsamma svårigheter. Den italienske ambassadören i Paris, chevalier Nigra, har såväl i Florens som i Paris förördat de anförda vilkoren. ,Patrie påstår bestämdt, att vapenstilleståndet, hvars antagande skulle, från Österrikes och Italiens sida kunna anses som grundvalen för den blifvande freden, torde komma att utsträckas till en hel månad. , Patrie anförer äfven, att, om efter förloppet af de nu bestämda fem dagarne ititet svar om freden från Österrike ingår, så skall denna tystnad tydas som vägran och fiendtligheterna genast ånyo börja. I allmänhet synes man emellertid hafva goda utsigter till fred. Så skrifves från Paris till ,,Indep. belge: , Man kan nu snart sagdt anse freden som afgjord, så stora äro utsigterna derför. Och således torde man kunna hoppas att hädanefter slippa höra rykten om våldsamma