Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1866, sida 1

Skattgräfvaren ). (Romantisk berättelse från Sanct Barthelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. Äfven de båda herrarne tycktes erfara intrycket af den vördnadsbjudande scenen, ty deras samtal upphörde, och de sågo sig omkring några ögonblick. Derefter ropade Figueras åter framät-, vek af åt venster, och den lilla truppen fortsatte sin mödosamma vandring. Figueras gick tyst och sluten, och köpmannen, som märkte hans förstämning samt sjelf erfor ett obehagligt intryck af tystnaden, dröjde qvar vid hans sida, för att söka förkorta tiden genom samtal. : — Vet ni Figueras, sade han på spanska, för att ej förstås af negrerna, då jag går så här i månskenet mellan dessa vilda klippor, som likna ofantliga jättegestalter, erfar jag en besynnerlig, nästan hemsk känsla. Jag är just inte spökrädd af mig, men jag skulle tveka att ensam företaga denna vandring. — Jag kan ej förneka att jag erfar någonting dylikt, och det förefaller mig nästan som skulle dessa klippjättar ej vilja lemna ifrån sig den dolda skatten utan strid. Emellertid vore jag redo att äfven ensam utföra den. — Ni är en kraftfull natur och har redan visat att ni kan utföra hvad ni föresatt er. I en sådan mans händer är rikedomen ett fruktansvärdt vapen. AS. H-T. No 165