ren. De österrikiska trupperna voro framskjutna på högra Marchstranden. Efter dera timmars häftig strid blefvo de öfverväldigade med en förlust af 18 kanoner och 400 fångar. Preussarnes förlust uppsick till knappt 100 man. De fiendtliga stridskrafterna bestodo till största delen af den ännu alldeles friska brigaden Rothkirch. Träffningen erhöll ett efterspel, i hvilket afdelningar af den ofvannämnda kavalleridivisionen nedredo flera fiendtliga fyrkanter (af 1:sta och 8S:de österrikiska armekårerna) och gjorde 300 fångar. Storhertigen af Mechlenburg-Schwerin afreste den 17 från Bränn till Leipzig, för att öfvertaga befilet öfver den der nu sam: 12:te divisionen är qvarlemnad för att observera fästningen Königgrätz. Samtliga de öfriga preussiska trupperna äro stadda i framåtryckande; förbindelse eger åter rum mellan 1:sta och 2:dra armerna, och man emotser en ny hufvudbatalj framför Florisdorf eller på Marchfältet. Rörande utsigterna för Wiens försvar skrifver den der utkommande tidningen Presse: En blick på kartan visar, att alla de preussiska kårernas marschlinier hafva Olmitz i sin venstra flank. Men Olmätz är icke en fästning af gamla stylen, hvars verksamhet ej sträcker sig utanför dess närmaste omgifningar; Olmätz är ett stort förskansadt läger, bakom hvars fästen en armå, som ännu räknar 175,000 man (2), står fullkomligt dold, i den gynnsammaste ställning för att begagna hvarje ögonblick, som erbjuder sig, att i ilmarscher kasta sig uti en förbitågande fiendtlig kårs flank eller rygg och sjelf i besittning af den säkraste reträttlinie — tvinga fienden till träffning med omvänd front och utan reträttlinie. Ett förskansadt lägers verksamhet af denna art har en ganska stor omkrets. Med ett sådant i flank och rygg har den mot Wien framträngande fiendtliga armåen Donau, en väldig flod, framför sig. Denna skyddar riket och hufvudstaden (3). Donauöfvergångens och Wiens försvar måste ske på tvenne sätt: först och främst direkte genom det på Florisdorfs höjder anlagda förskansade lägret; för det andra indirekte genom uppställandet af en Donau-armå till Donauöfvergångarnes observerande och försvar. Lägret framför Florisdorf, hvars fästningsverk endast kunna tagas efter en förutgången belägring med tungt artilleri, skyddar Wien mot en invasion på den direkta kortaste vägen från Znayen eller Brinn; det skyddar äfven Donaulinien till ofvanför Pressburg. Befästningarne äro så anlagda, att vid deras beskjutning och försvar icke ett skott kan komma till sjelfva Wien, som alltså derigenom icke förlorar sin karakter af öppen stad-. Blifva de intagna, skall icke en man af deras besättning taga sin väg genom staden; återtågslinien är på förhand dragen så långt från staden, att denna i hvarje fall är betryggad för utsigten att blifva skådeplatsen för en arrieregardesstrid. Afstår fienden, i anseende till lägret vid Florisdorf, från den direkta vägen på Wien — hvilket är desto antagligare, som han, såvidt man känner, icke medför groft artilleri, alltså icke är i stånd att verksamt angripa vid Florisdorf — så måste han väl försöka att ofvanför Wien passera Donau. Men en öfvergång öfver denna flod är ej så lätt verkstäld. Strömmens mäktighet och bredd erfordra en stor mängd bromaterial, som först måste anskaffas; af tekniska och taktiska skäl kan öfvergången icke företagas hvar som helst; särskildt ur taktisk synpunkt måste fienden uppsöka flodvinklar eller bågar, flacka stränder och ställen, der öar gifva öfvergången stödjepunkter, Men sådane punkter finnas vid öfra Donau icke särdeles många. Vid Linz är öfvergången desto lättare att försvara, som fienden der måste passera äfven den starka Ennslinien; återstå alltså hufvudsakligen Krems och Tuln. Under sådane omständigheter behöfva vi desto mindre befara en splittring af de stridskrafter, hvilka för Donaus försvar stå oss till buds, som vi till vår förfogan hafva parallelbanor längs Donau: Westoch Raaber-jernvägarne. Kärnan i detta aktiva försvar kommer att utgöras af sydarmåen, som genom förening med här sig koncentrerande trupper lätt låter uppbringa sig till omkring 200,000 man. Dagens post. Nicholsburg, som vid de sednaste underrättelsernas afgång från östra krigsteatern var konungens af Preussen högqvarter, är beläget två tyska mil vester om Lundenburg och ungefär 10 mil från Wien. Preussiska härens förtrupper stodo endast 8 mil från sistnämnda stad. Af