der tordras mod och torstand, Som leda 6 den kraftiga armen med det goda vapnet b— att förneka detta är ,,materialism; —U men att underkänna armens och vapnet vigt, är ej idealism, det är, rentut sagdt, .barnsligt. Staden och Länet. : Medborgarerätt. Kongl. Maj:t har m beviljat svensk medborgarerätt åt preussiske undersåten J. L. Bartels, med vilkor d att han, inom ett år, infinner sig hos Ko-A nungens Bef:hde i Göteborgs och Bohuslän, för att aflägga trooch huldhets-ed. — Mill Signe Hebbe ämnar, enligt 3 red:n lemnadt meddelande, att på resa till C Paris, — der den utmärkta konstnärinnan, såsom bekant torde vara, blifvit för nästinträdande saison fästad vid , Theatre Lyrique — d. 1 Aug. inträffa i Marstrand för att derstädes äfvensom sedermera möjligen äfven i Strömstad gifva konsert. — I Göteborgs Sparbank ha under förflutna veckan insatts i 223 poster rdr 12,545: 30 och uttagits i 132 poster rdr 7,502. Klockareposten. Vid det nyligen härstädes hållna orgelnist-, kantorsoch klockaremötet förekom äfven frågan om Klockareposten, ett ärende, som ock afhandlades vid det sista prestmötet i Göteborg. Nu lemnades några mycket pikanta upplysningar rörande denna post, som förtegos vid prestmötet. I den redogörelse för orgelnistmötet, som förekommit i, Förposten, anföres följande: Bland andra dagens öfverläggningsämnen var Klockareposten, eller klockarens skyldighet att fortskaffa pastors embetsbref, ett af dem, som allra lifligast afhandlades. Vid diskussionens början upplyste hr orgelnisten Rundhäck, att rikets ständer under nyss tilländalupne riksdag beslutat till Kongl. Maj:t ingå med en underdånig skrifvelse, att presterskapet måtte få fribrefsrätt för sina embetsbref. Bondeståndet i för sin del beslöt deremot, att klockareposten skulle alldeles bortgå, och äfven ekonomiutskottet hade kommit till det resultat, att klockareposten borde bortfalla. Detta betänkande inkom dock icke till stånden, förr än alla plena voro slut, men när frågan redan hunnit så långt under förra riksdagen, kan man ha godt hopp om att den vid en kommande skall få en lycklig utgång och att presterna då skola för alla sina embetsskrifvelser erhålla fribrefsrätt. Flera talare uppträdde härefter, för att visa hvilka stora missbruk sedan längre tid tillbaka varit med klockareposten förenade. En af dem upplyste sålunda, att posten, som jskulle af klockaren fortskaffas, ofta ej innehöll annat än bjudningar till bröllop och barndop. Ibland medförde den äfven enskilda penningeremisser, vid hvilka tillfällen klockaren, som brukade gå obeväpnad, riskerade att blifva ihjälslagen, helst hans börda ibland var så tung, att han hade li fullt göra med att bära denna, och alls icke någon kraft till öfverlopps att försvara sig, hvilket Ju till och med för väpnade postiljoner ibland vore svårt. En annan talare berättade, att den post, han en gång fått att fortskaffa, var så tung att han till sitt biträde måst lega en karl för transporten. — Detta var en småsak; — inföll en tredje —J1 ty jag fick en gång två lådor att transportera, och af dessa var den ene så tung, att ingen karl kunde s förmås att bära den. En fjerde talare berättade, att han vid ett tillfälle funnit postväskan ha en högst besynnerlig6 fagon jemte ovanlig vidd, och hade den vid undersökning befunnits innehålla — en kalfstek. — Mig hände en gång — yttrade en femte — att pastorn med klockareposten skickade ett par ) nya kängor till kontraktsprostens dotter. Det pa-Jl ket, som inneslöt skodonen, var försedt med enJ! stor fjäder, fästad vid sigillet, hvilket, pastorn sagt, skulle betyda att det skulla gå fortare än vanligt. ) — Min pastor — tillade en sjette — behagade I en gång på sitt bref utsätta, hvilken timma det s skulle vara på bestämd ort; och till yttermera s e visso hade han äfven försett det med en stor fjäder. — Jag sade då till budet: ..Jag skickar ej afs det der brefvet; men budet var envist och påsiod,S att jag ovillkorligen måste göra det, emedan pa-Jd storn hade belagt det med ..10 bankos vite. Jag vidblef emellertid hvad jag sagt, och hörde ej vidare af saken. . En sjunde talare berättade, att en klockare bland . hans bekanta en gång fått sig från pastor tillsända så många bref, att han fann det omöjligt, att alla dessa kunde vara embetsbref. Han begaf sig derföre med hela bundten in till konsistorium, der L 84 — — bjudning till ett kalas. Pastor fick på grund härafsli en skrapa af korsistorium, och klockaren blef der-d efter förskonad för liknande försök. — Till bestämningarne i afseende på klockareposten — anmärkte ytterligare en talare — hör, såsom vi veta, också den, att klockaren sjelf skall fortskaffa densamma. Nu hände sig en gång att t postlådan kom bort, och klockaren blef inkallad, Å men kunde ej göra reda för hvar lådan var. Han s å fick derför uppbära de skarpaste förebråelser; men k lådan var och sörblef borta. Slutligen återfanns Ir den dock efter 6 månaders förlopp hos en prest, fe som lagt den under sitt skrifbord och sedermera lä låg alldeles undangömd, intill dess slumpen fogade 9 att den åter kom i dagen. Här hade sålunda klockaren alldeles oristvist varit utsatt för misstankar I och förebråelser; men om ock något sådant sällan k kände inträffa, så vore det ändå i och för sig d obehagligt nog, itt nödgas sjelf gå med en sådan post, helst i trakter, sådane som Norrland, der det I P funnes klockare som hade hela tio milen att tillryggalägga.. Herr Rundbäck fästade härefter uppmärksamheten på, att den tiden, då klockareposten först m inrättades, funnot inga sädane postkommunikationer som nu, hvarför det var helt naturligt, att sådane bud gingo från ena orten till den andra. Högst få bref skrefvos då, och till och med då kyrkolagen utgafs, ansågs det ganska besynnerligt och vittnande om stort slöseri, att postkontoret i Kalmar (om talaren ej missminde sig) under ett år förstört sex böcker papper, ock revisorerna gjorde s. deraf mycket väsen. . Men nu vore klockareposten sSi ett oting, som borde bort och utan tvifvel äfven kä snart skulle försvinna. hy Ordföranden föreslog härefter, att man skulle spi till Kongl. Maj:t ingå med en petition härom. id Hr Liljegren upplyste med anledning härat, att ld Skara stifts klockare redan gjort så, men att derej vid intet ofseende blifvit fästadt. Det vore derföre fe bättre att endast afgifva en opinionsyttring. Hr Wikander alsåg visserligen sådan kunna