ste göra ett nytt anfall, då infanteristerna, som vågat sig något för långt fram, blefvo nära upphuona; och sö desge v ligare, en parlamentar och begarde tied. Båda härarna närmade sig hvarandra, och under skyldradt gevär och generalmarsch (blåst af kavalleriets trumpetare) sammanträdde båda befälhafvarne för att öfverenskomma om fredsvilkoren. Dervid fordrade kavalleribetälhafvaren, att infanteriet skulle erkänna sig besegradt; detta åter ansågs af infanteribefälhafvaren vara för mycket begärdt, hvarpå dessa återvände hvardera till sina trupper; kavalleriet anföll på nytt, infanteriet höll stånd, det kom till handgemäng, hvarvid det ej var utan, att en och annan fick sig en liten skråma; serdeles löjligt var att se huru kavalleristerna fattade tag om infanteristernas gevär med ena handen, under det de hurtigt svängde sabeln i den andra, men då det syntes blifva allt för allvarligt, kommenderade båda befälhatvarne återtåg och uppställde sina trupper till ny batalj; dock, då det syntes på de små modiga bussarne, att ingendera ämnade gifva efter, afslöts stillestånd, hvarvid mellan dessa härar allt ställdes så som före slagets början (status quo antel). Derefter aftackade båda befälhafvarne sina trupper, då de små piltarne hurrade och gingo fullt försonade tillsamman, att åskåda skarpskytteexercisen. Vid skarpskyttekårens öfningar anställdes i främsta rummet sådane, som ej medhinnas eller som kanske försummas vid beväringsmötena, såsom målskjutning, rörelse i bruten mark m. m.; deremot lades ej mycken vigt vid den stela handgevärsexercisen. Till folje af den belåtenhet ofvannämnde skarpskytteöfningar väckt, har Vestra Göinge härads gemensamma skarpskytteh beslutat att genom sin sckreterare utfärda följande inbjudning till ordföranderna för kommunalstämman i alla häradets socknar: ..Som erfarenheten redan visat, att några få dagars oafbrutet fortsatta öfningar bidraga mera till skarpskyttesakens utveckling, än de vanliga eftermiddagsöfningarne, så tager Vestra Göinge skarpskyttebestyrelse sig friheten föreslå till öfvervä och beslut å kommunalstämma, huruvida N. N. sockens af husbonden beroende skarpskyttar 4 till 8 dagar om året borde dertill anslås, antingen i en följd efter hvarandra eller fördelade i två terminer. — Mariestad. Mariestads hotell. Stadens tidning berättar: Sedan detta hotell både till det yttre och inre numera är fullkomligen färdigt, verkställde stadsarkitekten Wijnbladh från Örebro, som icke allenast uppgjort ritningen utan äfven varit antagen till byggnadschef, en dag i förra veckan i hotelldirektionens närvaro afsyning på de sist verkställde arbetena äfvensom på byggnaden i sin helhet, dervid några betydligare anmärkningar icke lära förekommit, utan hade allt arbetet befunnits vara med särdeles omsorg och soliditet fullgjordt. Efter hvad redaktionen af vederbörande hört, uppgår kostnaden för hela detta byggnadsföretag med inköpt gårdsplats och jord till en trädgårdsanläggning invid hotellet samt uthusbyggnader till omkring 111,000 rdr rmt, deruti likväl inberäknad kostnaden för möbleringen af solennitetsvåningen, hvilken kostnad icke lärer vara så obetydlig; sjelfva hotellbyggnaden kostar omkring 90,000 rdr rmt. För närvarande är hotellet utarrenderadt på 5 år, och lär arrendesumman uppgå till ett belopp, som utgör något öfver 5 procent på anläggningskostnaden. Åter ett lastens offer. En hemmansegare Ånders Peter Olofsson i Sörgården Thorsvid, hvilken under de sednare åren varit mycket begifven på starka drycker, aflägsnade sig den 20 sistl. Juni från sitt hem och återfanns först den 8 dennes i en rågåker nära Gullspångselfven, der han låg framstupa med afskuren hals och en öppen fällknif i högra handen. — Skeninge. Kreatursmötet den 4 dennes var temligen talrikt besökt af — menniskor, men tillforseln af kreatur obetydlig, priserna höga och omsättningen medelmåttig. Till borgenärer afträdd egendom. Ett sorgligt bevis på dåliga tider är, att nyligen 3:ne af borgerskapet i Skeninge, alla kände såsom hushållare och verksamme män, nödgats till borgenärerne afträda sin egendom. — Linköping. Sjelfmord. Fredagen den 13 dennes, på eftermiddagen, afhände sig skomakaren och gårdsegaren Anders Tengdin i gården N:o 71 S:t Pers qvarter här i staden lifvet medelst hängning. Anledningen dertill var oenighet i äktenskapet med dess hustru Maria Sophia Andersdotter, och hvartill hon, enligt de upplysningar, som vunnits, tyckes hafva varit vållande, hvilket förhållande äfven bekräftas af den skrifvelse, som Tengdin, innan han tog det förtviflade steget att afhända sig lifvet, uppsatt, och som fanns i en ficka af dess påhatda kläder, så lydande: Som jag har lefvat må var man döma men slut på lifvet må det bli men blott för svordom och elände i huset jag ej trifvas mer men döm ej mig men döm densamma som tillstyrkt allt, det makan är, med tårar skiljes jag ifrån barnen men Herren Gud han hjelper dem-. — Lidköping. Stor skeppslast. Den största last, som någonsin utgått från Lidköpings hamn, atgick derifrån förliden Tisdag, då lastängaren Edsvalla, ett fartyg, som lärer kunna frakta till och med 6,000 centner, afgick till Göteläm med icke mindre än 3, 000 (tre tusen) tunnor afre. — Södertelge. S:t Ragnhilds gille. I Söndags firade S:t Ragnhilds-gillet i Södertelge sin vanliga årsfest. Sällskapet samlades vid kl. 1 å ångaren Thor, samt begaf sig derefter ut på den spegelklara Mälaren till S:t Ragnhilds udde, hvarest redikan hölls. Derefter spisades i tält under tafselmusik. tal och skålar. Klockan 10 återvände sällskapet, hvarvid fartyget dröjde utanför det romantiska Snäckviken, under utförandet af den sköna duetten i Faust (tredje akten) ,,Det mörknar renåtföljd af ett ljudligt ,,Lefve Signe Hebbe och ett trefaldigt hurra egnadt den der boende unga sångerskan.