Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1866, sida 1

till VDive-Islands, hade redan berättat om hans jagt efter ..gula stenar. Emellertid inser man lätt att både Figueras och köpmannen med otålighet räknade minuterna till den stund, som skulle sätta dem i ostörd beittning af en ofantlig rikedom. Oaktadt allt sitt ilde öfver sig sjelfva, kunde de ej fullkomligt dölja det feberaktiga tillstånd hvaruti de befunno sig, och Alma hade äfven skämtsamt frågat om de ej grubblade på någon stor affär. Alltsedan den sköna flickans försoning med Gana, och sedan hon erhållit Rosas förtroende om hennes och Figueras ömsesidiga kärlek, hade hennes uppförande gent emot spanjoren undergått en märkbar förändring. Hennes förra skygghet i hans sällskap hade försvunnit, och hon behandlade honom nu som en värderad vän. Denna förändring hade ej undgått Figueras skarpa blick och långt ifrån att glädja honom, hade den snarare beredt honom oro. Den blyga, älskande jungfrun visar ej denna öppna, hjertliga och jemna vänlighet mot den, som hennes hjerta i hemlghet utvalt. Då var Almas förra uppförande vida mera motsvarande hans förhoppningar, Skulle väl Gana möjligtvis hafva funnit tillfälle att kommunicera sig med Alma och lyckats tillvägabringa en försoning? Han erinrade sig sitt samtal med den unge kreolen och fann deruti äfven ett stöd för denna sin förmodan. Detta ökade om möjligt hans ifver att snart kunna erbjuda Alma en bländande framtid och derigenom utplåna Ganas bild ur hennes hjerta, hyarom han då ansåg sig förvissad. Han gaf sig likväl ej tid att grubbla länge häröfver, ty tanken på den förestående expeditionen till Five-Islands tog alla hans själsförmögenheter i anspråk för ögonblicket. Redan vid middagsbordet hade Gjörwell, till svar på sin dotters skämtsamma fråga om den stora aflären. meddelat henne att han arrenderat