Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1866, sida 3

onödiga utgifter, hafva vi velat yttra oss öfver denna sak i öfvertygelse derom, att när uppmärksamheten fästes derå, domaren skall inse billigheten af alla rättsökandes i Mark fordran, att få veta dagen när tinget i.det häradet tager slut. E — — — Blandade ämnen. Tändnålsgeväret. Tidningen La France varnar fransmännen för att öfverskatta detta skjutvapens värde. Detsamma vore endast bra ,.i principen såsom bakladdningsgevär, men redan betydligt efter sin tid; det vore betydligt sämre än de bakladdningsgevär, som nu tillverkas efter andr: system; bakladdningsgevär skulle komma att i sta krig begagnas af alla europeiska armer, men tändnålsgeväret hade, derest det icke underginge en betydlig förbättring, väsendtligen utspelat sin rol, ty först och främst vore det alltför kompliceradt, såsom bestående af 14 särskilda delar, för det andra blefve det lätt smutsigt och för det tredje vore det illa afvägdt, så att det tröttar skytten. Att icke Frankrike infört tändnålsgeväret hade sin grund deri, att det icke synts detsamma: godt nog, ty Frankrike har i soldaternas händer :; och i arsenalerna en trefaldig utrustning för 600,000 man; att förfärdiga 1,800,000 tändnålsgevär vore således en sak, som tålde grundligt betänkande, helst man, genom att antaga detta gevär, äfven nödgades ändra en stor del af armeförråden, hvilket icke ginge af för mindre än 30—40 millioner francs. Vore det sannt allt hvad La France såger, så skulle den preussiska inrättningen redan derför falla sig svår för österrikarne, att den tarfvar rätt mycket penningar, oafsedt att tändnålsgeväret icke kan ega praktiskt värde annatän för intelligenta trupper. Fransmännen skola derför bemöda sig att öfverträffa tändnålsgeväret; tills vidare kan emellertid Preussen säga: bättre en fågel i hand än tio i skogen. — Till Constitutionnel skrifves från lägret i Chalons: Gevärsfrågan utgör här ett stående hufvudtema, som återkommer vid alla samtal. Redan för några dagar sedan; och innan vi kände preussarnes segrar och verkan af deras tändnålsgevär, erforo vi, att vi med första skulle, för anställande af försök, erhålla ett tusen gevär af en ny och mycket berömd modell. Dessa gevär äro nu anlända och redan i våra händer. Det säges att gardes-fotjägarne komma att med första erhålla detta vapen. Någon noggrann beskrifning på detsamma kan jag icke gifva eder, icke heller bestämdt säga, om det är det nu så prisade tändnålsgeväret, hvarom fråga är. Så mycket är emellertid säkert, att detta nya gevär förträffligt uppfyller sitt ändamål. Det är kortare och lättare än de gamla samt laddas hastigt bakifrån, och skotten äro af sådan kaliber, att soldaten kan bära med sig i patronköket 80 till 90 patroner. Bakstöten skall vara obetydlig och ingenting afsätta sig i kulloppet. Slutligen skall detta nya gevär hafva en utomordentligt stor skottvidd och träffsäkerhet. Det tyckes redan finnas en mängd sådana vapen i våra arsenaler, så att våra trupper snart nog torde kunna dermed förses. Lombardiska jernkronan. Härom meddelar franska ,,Moniteuren följande upplysningar: Då hertig Agilulph af Turin förmälde sig med lomhardernas drottning Theodolinda, skänkte honom drottningen denna jernkrona, som skulle blifva så ryktbar i Italiens historia. Hon består af ett omkring fyra tum bredt band, orneradt med -eiseleringar och ädla stenar, bildadt i form afett antikt diadem och inuti garneradt med ett jernband af ett tums tjocklek. Utan tvifvel bör denna krona, om man betraktar det ämne, hvaraf hon består, kallas guldkrona; men namnet jernkrona har under tilernas lopp gjort sig gallande i anledning af den illa jernringen, som säges vara utsmidd af en utaf de spikar, med hvilka Frälsaren var korsfäst. Denna spik åter hade påfven-Airegorins: den store skickat Theodolinda af erkänsla för, att hon hade bekämpat arianismen. Några författare försäkra, att tillvaron af detta jern är ett intyg derom, att modiga folk alltid hafva jernet att tacka för det suld, hvarmed de kunnat rikta sig. Efter Theodolindas regering och under tyska herraväldet har denna krona alltid varit förvarad skattkammaren i Monza, två timmars väg nordst om Milano och de gamla lombard-konungarnes residens. Det var der Carl den store år 774 mottog henne af påfven Adrianus I. Är 1452 fördes hon till Rom för Fredrik IV:s kröning och 1530 till Bologna för Carl V:s. Den 26 Maj 1805 satte Napoleon I i Milano denna krona på sitt nufvud. Ä Nu befinner sig den lombardiska jernkronan i sterrikarnes händer, hvilka alltsedan kriget 1859 förvarat henne i Wien. omtvistadt krigsbyte: I England har i lessa dagar afdömts en cause clebre, som härrör från uppresningen i Ostindien och angär fördelningen af det under dervarande krig tagna krigsvte till ett sammanlagdt värde af 770.000 Å. Häraf var dock byte för omkring 700,000 Å taget ensamt af en corps af den engelska armeen, som opererade i tre afdelningar, hvaremot de båda andra armecorpserna blott hade tagit för inemot 70.000 2 byte, men från deras sida gjordes nu anspråk på en lika fördelning af: hela bytet mellan alla tre corpserna. Domen. lydde emellertid såiunda, att hvarje corps blott fick behålla det byte I han sjelf tagit, dock så, att öfverbefälhafvaren och hans stab skulle hafva del i alla tre afdelningarnas byte. betta mål, i hvilket tillföljd af de stora summor det gällde utomordentliga ansträngningar sjordes å båda sidor, har varit för rätta i flera år och sysselsatt icke mindre än några och fyratio advokater. Mamsell Mathilda Eneqvist. Om denna frejdade svenska sångerska, som, enligt hvad redan kändt är, för närvarande är anställd vid ,,her Majestys teatre i London, meddelar tidningen ,the Eraden 24 Juni följande: Herr Ganzs förmiddags-konsert. (Bland. några af de utmärkstaste och mest populära musikaliska notabiliteter. som i rencensionen omnämnas, omtalas vår landsmanninna sålunda): . Qui la voce ur Puritanerna gaf mamsell Enegvist tillfälle att utveckla sin öfverlågsenhet i förvånande passager. Denna unga lady eger en märkvärdigt jemn drill och förstår ganska väl att dermed anslå sina åhörare. Publiken väntar vanligtvis att få höra några af de egendomliga öch originella svenska melodierna, och två åf dem voro anslagna åt mamsell Eneavist på programet. — Krystall-palatset. Sångarne, som uppträdde på sista Lördags-konserten, voro återigen från Hehnes Majestäts teater. Dessa moderna konserter äro för artisterna högst ofördelaktiga. och få af dem äro utrustade med tillräcklig fysisk. kraft att göra sig hörda, — — — — Mamsell Eneqvist erhöll en mycket stor andel i de bifallsyttringar. som lemnades af detta eljest nedslående och kalla anditorium, och kan berömma sig af att hafva behållit platsen denna afton; Detta var en följd af det intryck Venzanos vals gjorde, Det första af mamsell Eneqvists solonummer var Jair du Rössignolt ur Victor Masses opera: Les Nocas de danetta. Mora The Times af den 25 Juni meddelar i sin redogörelse för veckans konserter: En annan matince musicale af icke mindre underhållande karakter var mamsell Eneqvists, med Collards pianoforte och konsert-rum. Denna unga lady, lofyande vid sitt första uppträdande, har blifvit en af-de mest fulländade så väl som en af de mest populära konsertsängerskor för dagen. Ilennes program, af försvarlig längd, började med ett ypperligt utförande! af en af Beethovens trior af err W.. Ganz (piano), M. Sainton (soilin) och Paque (violoncell). Mamsell Eneqvists andel i konTe Nr 4 ag AAALOAH A