Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1866, sida 1

UTRIKES, ITALIEN. Misstämningen mellan italienska kabinettet och Tuilerierna synes vara i aftagande. Äfven Ricasoli, ministerpresidenten, uttalar nu den öfvertygelsen, att kejsar Napoleon icke vill träda Italiens rättigheter för nära, och specielt, att han icke vill förhindra det att uppfylla sina förbindelser mot Preussen. Ricasoli hade, straxt efter sedan han erhållit kännedom om afträdandet af Venetien till Frankrike, afsändt en depech till Nigra, Italiens amhassadör i Paris, i hvilken han på ett otvetydigt språk utvecklade, ,,att Italien tänkte bevara sin ära ren från allt vanhederligt och under inga omständigheter — från hvilken sida påtryckningen än måtte komma — skulle låta bestämma sig att vika från sina fördragsmässiga förpligtelser till Preussen; men dessa tilläto icke Italien att ingå på några ensidiga underhandlingar med Österrike, såsom det fransysktösterrikiska arrangementet om Venetien skulle hafva till följd. Nigra erhöll af Drouyn de Lhuys, Frankrikes utrikesminister, ett högst vänskapligt och lugnande svar: , Intet är för Frankrike mera aflägset än den tanken att tillråda Italien något, som vore oförenbart med dess ära; att kejsaren genast utsträckt sin förmedling äfven till Preussen bevisade just, att han förstått, att Italien i detta fall icke kunde handla isoleradt. ij FRANKRIKE. Österrikes organ i Paris, ,, Memorial diplomatique, meddelar följande enskildheter öfver de förhandlingar om vapenstillestånd, hvilka, enligt hvad de sednaste telegrammerna synas utvisa, misslyckats. Nämnde tidning meddelar: , Kejsaren af Österrike hade gifvit sitt samtycke till Venetiens afträdande i den afsist att tillfredsställa de intressen, hvilka föranledt Italien til krig, och för att på detta sätt kanna förfoga öfver de stridskrafter, hvilka Österrike haft af nöden för försvaret af sina italienska provinser, Den österrikiske ambassadören i Paris hade blifvit befullmäktigna att under Frankrikes auspicier förmedla ett vapenstillestånd, under hvilket man närmare skulle sormulera afträdes-akten. Emellertid skulle en fransysk kommissarie taga Venetien i besittning, för att längre fram under en lämplig förm aftrida detta land till Italien. De tidningar tälade sanning; hvilka berättade att general Lehoeuf blifvit uppdragen denna mission. Då de förpligtelser,. söm Italien ingått ingd Preussen; icke tilläto ett väpenstillestånd med Italien; :tods den fransyskå förmedlingen äfven i anspråk för att tillika undanrödja svärigheterna med Preussen. I börjän syntes underhandlingarne taga en temligen gynnsåm vändning; prins. Napolcon var nära att begifva sig till det italienska höggvarteret för erhållande af bifall till vayenstilleståndsförslaget, och Benedetti var uppdragen att förelägga, detsamma för preussiske konungen. Benedettj ankom den 11 dennes till preussiska högqvarteret, och aftonen samma dag skulle prins Napoleon afresa till sin svärfar. Men samma dag gjorde gresve 4. Goltz: sadane meddelanden i Tuilerierna, hvilka ingåfvo farhågor att vapenstilleståndsförslaget hvarken skulle antagas af Italien eller Preussen, om icke de af r. Bismarck formulerade fredspreliminärerna först antogos. Vi känna icke noga innehållet af de utaf Preussen framställda fredsvilkoren; allt hvad vi veta är, att v. Bismarck ännu mera än tillförene påyrkat Osterrikes uteslutande