Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1866, sida 1

oaktadt jag ej hade haft tillfälle att personligen lära känna hennes utvalde. Denne man öfvergaf henne likväl, sedan han lyckats förföra henne. Då fattade jag det beslutet att lemna Cadix. Jag sände min stackars syster allt hvad: jag kunde undvara och tog hyra på ett fartyg, både för att få tillfälle att komma till Vestindien samt möjligen kunna träffa och straffa min arma systers förförare. Se der i korthet min historia, och hvad är nu er tanke om dessa papper, sennor? Gjörwell, som knappt tycktes hafva lyssnat till den sednare delen af Figueras historia, svarade: — Allt hvad dessa papper innehålla förefaller mig så sagolikt, att jag anser det som ett foster af en upphetsad inbillning, framkallad af sysslolösheten inom ett kloster! — Jag har fruktat detsamma, återtog Figueras lugnt, men under mina forskningar i.går på Five-Islands öfvertygade jag mig om tillförlitligheten af dessa uppgister. — Huru utropade köpmannen och en skälfning skakade hans kropp, ni bar då verkligen återfunnit dessa skatter? Skulle således de gamla ryktena om denna ö verkligen besannas? — Jag kan tryggt besvara er fråga med ja, ty vägledd af kartan och beskrifningen framträngde jag ända till grottans dolda ingång, hvilken jag återfann, och jag såg tydligt att ingen mensklig varelse beträdt densamma alltsedan den minnesvärda natten. SS : g Se här det i beskrifningen omnämnda skrinet, som jag ganska riktigt anträfsade under det runda lavablocket. — Med dessa ord lemnade han köpmannen det I gamla skrinet, hvilket denne emottog nned darrande händer. Först nu, vid detta ovedersägliga bevis ipå urkundens tillförlitlighet, började han tro på möjligheten af dessa skatters tillvaro, och denna tanke jagade blodet feberhett genom hans ådror.