Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1866, sida 3

(Insändt.) agra ord med anledning af klagomål öfver 1865 års kommunalutskylder i Göteborg. Uti några nummer af Göteborgs IIandelsoch Sjöfartstidning för detta år hafva klagomål varit synliga deröfver, att kommunalutskylderna i Göteborg för 1865 skulle vara alltför stora. Flera lära till och med hafva ingått till Stadsfullmäktige med ansökan om lindring i dessa utskylder, sedan de blifvit utdebiterade. Förbigående att yttra sig öfver olämpligheten häraf, tror ins. att om klaganderna kände något till förhållandena inom flera andra kommuner, skulle de sjelfva inse obilligheten af sina klagomål. Det är väl sannt att en embetseller tjensteman behöfver sin lön oafkortad till lifsförnödenheter, serdeles då denna lön för personer i de lägre embetsoch tjenstemammagraderna i allmänhet är mycket knapp, och sådana persöner Oftast dels i följd af med deras befattningar förenade trägna göromål och dels i följd af andra omständigheter äro förhindrade att skaffa sig arbete utom befattningen. Deras pligt fordrar dock att de såsom samhällsmedlemmar i sin mån deltaga i de uppoffringar, som göras för samhällets bästa. Af hvad de för sådana ändamål utgifva, få de ock i sin mån draga nytta i ett eller annat hänseende. Nu hafva kommunalutskylderna i Göteborg för sista året ansetts för dryga, men ställer man dem i jemförelse med sådana utskylder i många andra kommuner, så måste de betraktas såsom mycket låga, hvartill naturligtvis måste i väsentlig mån bidraga de stora kapitaler, som handeln inbringar. Ins., som nu är embetsman i en landtkommun med en bestämd lön af omkring 1,250 rdr och ved, den han sjelf får framskaffa, har ensamt till fattigvård och folkskola inom kommunen måst för samma år utgifva ELithundrufent, siger 105 rdr rmt, men det är också kännbart. Härvid torde invändas att lifsförnödenheterna å landet äro billiga, men ins. kan försäkra att landtmannen, som af egna produkter har något att sälja, till och med låter betala sig så mycket för dem, som de kosta i Göteborg. och ehurn denne skulle, derest han i hemorten icke funne köpare, nödgas föra dem dit eller annorstädes, vill han likväl vid försäljning i hemmet för sina varor hafva så mycket utöfver det i staden gällande priset, som frakten derifrån kan uppskattas till. 2