Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1866, sida 1

att i ett rum, som ännu skrytsamt nog kallade; bibliotheket, funnos några stora folianter inbundn: i pergament, och vi beslöto genast att bege oss dit upp och i hemlighet annamma en af dessa folianter. Vi skaffade oss en knif och smögo oss upp till bibliotheket. Der utvalde vi bland de dammiga böckerna den största, och emedan vi ansågo oss fullkomligt trygga i det aflägsna gemaket, började jag genast at. med knifven lossa skinnpermarna. Sedan jag skurit bort ryggen på boken ämnade jag just börja aftaga pergamentet, då dörren plötsligt öppnades, och vår far inträdde i rummet. Vi stodo öfverraskade och gripna på bar gerning, ty don Gaötano hade strängeligen förbjudit oss att skada dessa volymer, hvilka utgjorde ett slags familjearkiv. Min far skyndade fram och fattade den skadade folianten, hvarvid några gulnade papper utföllo. hvilka hade legat instuckna i en af de tjocka permarna. Först sedan vi erhållit en sträng tillrättavisning, granskade min far de i dagen bragta papperen, och se här, sennor Gjörwell, läs sjelf hvad de innehålla, ty här äro de. Med dessa ord lemnade Figueras åt köpmannen den märkvärdiga urkund, som vi i ett föregående kapitel redan ha meddelat läsaren, jemte kartan och den korta beskrifningen. Gjörwell, som redan blifvit lifligt intresserad, började genast studera dem. Medan han läste observerade Figueras hans vexlande ansigtsuttryck. Först märkte han en viss nyfikenhet, som småningom stegrades till den största förvåning, Som läsaren ej känner slutet af beskrifningen på kartan, skola vi här meddela densamma. Den sista punkt vi deraf anförde under Figueras efterforskningar dagen förut var, som läsaren påminner sig: Detta skenbara ras döljer ingången till grottan. Vi fortsätta nu beskrifningen derisrän. Oppningen. som i början är ganska tvang