stängt dörren på insidan ester sig, togo de båda männen plats vid skrifbordet. Figueras, som först ville höra hvad köpinannen hade att säga, och som förutsåg att det måtte vara någonting vigtigt, bibehöll en afvaktande tystnad, och slutligen började köpmannen: j — Min käre Figueras, innan jag öfvergår till den vigtiga sak, som föranledt detta samtal, har jag en fråga att göra er. Ni har redan sett bevis på den vänskap och det oinskränkta förtroende jag inom så kort tid fattat för er och edra öfverlägsna egenskaper och hvarpå jag nu vill lemna er det största bevis. Men dessa edra egenskaper hafva redan skaffat er afundsmän, — ja, jag tror till och med fiender här på ön. Såsom er vän anser jag mig böra säga er, att jag i går under min resa sammanträffade med en person, som försäkrade mig, att ni ej var den ni utgaf er för, och bad mig vara försigtig. Jag föraktade dessa ord, men tillåt mig derför fråga er, hvem är ni egentligen, ty ert sätt, er bildning, allt antyder att ni ej är uppfostrad för sjölifvet? — Sennor, svarade. Figueras, den vänskap och det förtroende ni visat mig, en obekant fremling, förpligtar mig att ge er en förklaring. öfver allt, som nu kan förefalla er dunkelt rörande min person, och jag lofvar er att lemna er den innan vi sluta detta samtal, Men som denna förklaring står i samband med den vigtiga hemlighet jag ämnar meddela er, ber jag er först låta oss af. handla den sak, som enligt edra egna ord föranledt detta samtal. — Nå väl, sade Gjörwell, det är så godt att göra det först som sist. Ni känner redan mins affärer lika så väl som jag sjelf, och ni vet säledes att vi i Lördags väntade en remiss å 20,000 dollars från huset Butler and Brother i NewyorbI stället för den väntade remissen erhöll jag underrättelse att detta-hus stoppat. (Forts.)