Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1866, sida 2

Något om , skandal. I Fäderneslandet läses: ,,Det torde vara på tiden, att man en gång för alla gör det så fullt klart och begripligt för sig som möjligt, hvad som verkligen är ,,skandal, eller icke. En del af allmänheten tyckes ännu sväfva i en icke ringa villfarelse om den verkliga betydelsen af detta elastiska begrepp, och åtskilliga af tidningspressens mera vanlottade representanter, hvilka gerna vilja skapa sin lycka på andras bekostnad, då de dertill sakna egen förmåga och egna medel, begagna naturligtvis ,,skandalen såsom en slags käpphäst, med hvilken de rida spärr mot allt som har någonting beslägtadt med den öppna frimodighet och den sjelfständiga hållning, till hvilken de sjelfva aldrig kunna höja sig, Man borde dock, tyckes det, en gång kunna komma på det rena med den saken, att den s. k. ,skandalen icke låter sig göras, utan gör sig sjelf. Bevisen derför äro snart sagdt dagliga och stundliga. Red, af denna tidning, hos hvilken allmänheten sedan längre tid tillbaka vänjt sig att nedlägga sina klagomål öfver allt som är sjukt inom samhället, torde, till följd af sin rikliga erfarenhet i detta hänseende, bättre än någon annan organ inom pressen vara i tillfälle att döma öfver många ställningar och förhållanden, som för de oinvigde utgöra ett mysterium. Det är dock icke hundradelen af det material, som -står oss till buds, hvilket: kommer inför vår publiks ögon. Hvad som meddelas allmänheten, utgör blott sådant, som efter den allvarligaste och sorgfälligaste pröfning kan anje förtjena en allmännare uppmärksamat. Det är naturligt, att äfven af detta åtskilligt är och måste vara så beskaffadt, att det skall mer eller mindre misshaga alla dem, som deraf känna sig träffade och som återfinna sin egen bild i den spegel, som blifvit hållen för deras ögon. Och deri skulle då den s. k. skandalen ligga. Det vore beklagligt, om den allmänna rättskänslan skulle vara så förvillad, att den sammanblandar de felande med deras beifrare. Men det är lyckligtvis icke så. Om äfven mången enskild, som med rätta blifvit näpst för sitt dåliga handlings sätt, ropar ack! och ve! deröfver, så känner och erkänner dock den stora allmänheten desto bättre, att den fria och ärliga pressen, som. med omutlig sanningskärlek blottar samhällets kräftsår, är det störste, bästa och säkraste korrektiv, samhället eger i sin hand, för att dessa hemliga frätsår icke skola öfvergå till stinkande pestbölder. Här gäller, om någonsin, den sanning, som redan för årtusenden sedan uttalades af den store läkaren Hippokrates: , Quod non medicamenta sanant, ferrum sanat; quod non ferrum sanat, ignis sanat. — Bättre att med ens amputera en sjuk lem, än att genom halliatiyer och klemiga plåstringsförsök låta den öfvergå till en längsam förruttnelse. Må den, som begått en usel handling och derför rättvisligen måst , skyldra i tidningarne!, såsom det heter, gerna ropa på skandal. Han förbättrar derigenom sannerligen icke sin sak. Det finnes ju alltid,s ett osvikligt medel att undgå pressens före följelse, och detta är att bete sig på ett) i ållo hederligt och rättrådigt sätt.