om Böhm-Fiöjten. (Ur Posttidningen). För ett par veckor tillbaka omnamnde vi en at kassören G. Widegren till musikaliska akademien ingifven och vid akademiens sednaste sammankomst uppläst afhandling om Böhm-flöjten, och lofvade att vid tillfälle litet mera vidröra denna skrift, som inom ett begränsadt omfång lemnar en hop faktiska upplysningar jemte citater ur utländska, härstädes ganska sällsynta arbeten samt ur Bomms egenhändiga bref till författaren. För innehållet af denna sakrika och i allmänhet koncist skrifna uppsats, som i ostympadt skick erbjuder icke så ringa intresse, nekar oss utrymmet att fullständigare redogöra; derföre nu exempelvis blott några data. Törfattaren kallar arbetet: Några notiser betäffande den nya s. Böhm-Flojten, och har till motto valt följande yttrande af den celebre kapellmästaren och föreståndaren för Br servatoriet F. J. Få mai avantages de la nouvelle flöte sont tels. que r ne pourra empåcher son adoption universelle dans une åprtne rapprochåe-: — Kongl. bayerske hofasikern Th. Böhm, sedan 40 år tillbaka berömd n Hojt-artist, lärde i sin tidigare ungdom inom flera yrken och förvärfvade sig sålunda en m sidig, högt uppdrifven arbetsskicklighet, hv Pp. nom det blef honom möjligt att sedermera utföra en genomgripande reform af flöjten och, när denna lyckats, äfven af andra blåsinstrumenter. Alla de rön och iakttagelser, som vetenskapsmän meddelat angående lagarne för ljudets uppkomst genom luftsvängningar i öppna och täckta rör, har han gjort sig tillgodo; och såmedelst hafva hans sednare arbeten fått sitt underlag af vetenskaplig grund, och just derföre ett fastare bestånd. — Under många är, intill 1531, gjorde han flöjter af vanliga sorten, hvilka den tiden mycket värderades och lätt såldes; och med ett sådant, på hans egen verkstad åstadkommet, instrament uppträdde han sistnämnde år, såsom flöjt-artist, uti Paris och London. Han fann sig såsom konstnär dock aldrig fullt tillfredsställd med vanliga flöjtens beskafkenhet; och då han i England haft tillfälle se och höra sådana instrumenter väl annorlunda konstruerade, men ej heller utan sina betydliga brister, så stadgades hos honom allt mer och mer den öfvertygelsen, att vanliga flötens svåraste felaktigheter. uppkommo från fingerhålens oriktiga lägen, hvilka lägen åter grundade sig, utan särdeles hänsyn till akustikens lagar, på menskliga fingrarnes sträckningsförmåga; och då de flesta håJen derjemte voro för små, så minskades hos flertalet bland tonerna både klangen och kraften, och hos många jemväl renheten m. m.; och han kom till visshet derom, att någon väsendtlig förbättring af instrumentet icke var möjlig, med mindre man totalt omgestaltade det gamla, sedan lång tid tillbaka bestående grepp-systemet. — Efter en mängd försöksarbeten, hade han år 1832 fått färdig en i allo ny flöjt, lärde sig snart behandla densamma och uppträdde dermed, såsom artist, äfven ånyo i London åren 1833 och 1836. Hans nya instrument tilldrog sig genast mycken uppmärksamhet genom an och jemnheten i tonen samt den rena intoneringen. Inför AÅcadämie des Sciences i Paris, vid session den S Maj 1837, fick han tillfälle utveckla fördelarne hos det nya instrumentet, hvarefter detsamma undersöktes och bedömdes af en utaf vetenskapsmän och musici sammansatt komitö. Ilans flöjter vunno nu snart betydlig spridning i Frankrike och England äfvensom i Italien, Ryssland och Polen: infördes, i stället för de gamla, vid Brässeler-konservatoriet redan år 1341 och några år derefter vid konservatorium i Paris. Uti Tyskland åter har Böhmflöjten haft långt mindre framgång; men vinner nu äfven der med hvarje år större insteg. Hos oss har den hittills varit nästan alldeles okänd; och först på sednaste tiden har man genom B. Sauvlets öfverlägsna, otvifvelaktigt på instrumentet till en del beroende, flöjtspel äfven här kommit under fund med den nya flöjtens företräden. — Uppfinnaren har vid verldsexpositionen i Paris och London blifvit för sina arbeten belönad med högsta pris. — Böhmflöjten kan nu erhållas antingen cylindrisk eller konisk, dock mindre konisk. än den vanliga. På den eylindriska finnas inga fingerhål, men deremot ett stort antal klaffar, deraf flertalet äro öppna och tillslutas, vid behof, genom fingertryck: detta af orsak, att hålens storlek, 34 af flöjtrörets tvärsnitts-diameter, icke medgif m r täppning med blott fingrar. Den koniska nya flöjten eger åter, utom många klaffar, 5 stycken fingerhål (större än vaniga flöjtens), hvart och ett af dem omgifvet af en rörlig ring, hvilken, vid hålets täppning, nedtryckes i tsamma omgifvande fördjupning uti då på klaffar, som i vissa fall igaa långt derifrån. Mekanismen å båda slagen är i det hela densamma och ganska sinnrik. — Nya greppsystemet är vida enklare och således lättare att lär fiöjtens; men bland nya instrumentets företräden torde dock få räknas den lätta säkra tonangifningen. hela omfånget igenom. Författaren uppgifver nu till. gängliga läroböcker (skolor) för nya flöjten, på dels franska, dels italienska språket. — Den på naturlagarnes fordringar baserade och just derför lyckligen åstadkomna nya flöjt truktionen ha banat vägen för redan utförda ättri oboen, klarinetten och fagotten, med st mindre tillämpning af Böhms system för proportioner, greppföljd och mekanism. Instrumentfa brikanten i Paris C. L. Trihert t. ex. erhöll re dan vid 1855 års verldsexposition hedersmedalj fö arbeten i denna väg 0. s. v. Akademien öt ott sckreteraren skulle, ge nom skrifvelse, å akademiens vägnar tacka kassö ren Widegren sor den sakrika uppsatsen. mm