CH UtmIATLKLA IIIUSIKCOILDS UC medhfade. Oomvoords t å Orädduppbjöds på aftonen till dans, hvaruti n stor del af de besökande af hjertans lust delog. Monitorn och skonerten afgingo i går påls norgonen kl. 8 åt Christiansand och Stavanger. In Göteborg den 14 Juli. l 1 Höjandet af den stora massan af be-s olkningen — den kroppsarbetande sam-s lällsklassen, som företrädesvis bär dagense unga och börda — till högre upplysning, a edlig kraft och ekonomiskt välstånd, ut-Js sör ej blott all sann demokratis sträf-li ran, utan tillika den största uppgift förlv warje menniskovän, ja, här ligger i sjelfvalt rerket ingenting mer eller mindre än den l nenskliga civilisationens lifsfråga. I Det är en skön och herrlig syn att ill tt land se bildningen utslå sina blommor f de högre samhällskretsarne. Den måste ock i sjelfva verket der begynna. Men ss vär den är af rätt beskaffenhet kan den j stanna inom dessa inskränktare områlen. Odlaren nöjer sig ej med att hafvai stt enda välskött praktland af välluktande,s agra blomster, under det ogräset beherr-s I 5 0 skar de stora sädesfälten. Han vill att le alla skola vara väl vårdade, och icke plomsterlanden allena (så högt han än värlerar den estetiska bildningen), utan ock le åkrar, som bära de kraftiga näringsväxterna. t Den rätta bildningen finner sig ej tilltredsställd med att sjelfviskt njuta af sina egna rika skatter. Den vill ka utåt, I len måste meddela något af sitt ljus ochl(c sin värme äfven åt andra, och den känner ! 1 1 f l t ngen gräns för denna sträfvan. Endast det land är värdigt att kallas: et civilisationens lyckliga hemland, hvar-si est bildningen ej hvilar på ett stort, djupt lager af mörker, osedlighet och nöd, utan på allmänt välstånd, allmän upplysning och sedlighet. Här möta tvenne stora sanningar; den j na: .Hjelp dig sjelf och Gud skall hjelpa i lig; j den andra: ; Det är icke de friske, som behöfva lä-s kare, utan de sjuke. Den första utgör en maning till arbetsklassen, att med allvar och kraft söka If hjelya sig fram till en bättre Den andra utgör en maning till alla si yckligare lottade att dertill bidraga. Båda vilkoren äro nödvändiga. Ärbe; t taren kan ej göra allt ensam; men utan hans egen medverkan, ja, utan att han sjelf tager första steget, blifva alla menniskovännens bemödanden fruktlösa. Vi hafva mer än en gång talat härom. lt Med djupt svårmod hafva vi vidrört de många företeelser af råhet, kärlekslöshet si och hängifvenhet åt osedlighet — framför ult dryckenskap — som möta inom ar-J betsklasserna. Att söka bygga ett välstånd på sådana grundvalar är en ren omöjlighet. Men der verka lyckligtvis ifven andra krafter, och det är de, som t 1 i 1 bära frukter och som ega framtiden. Här äro många tecken som antvda, utt hos Sverges arbetande k : underuerilda en gemensam mingskassa. Inom jukhjelpsIra kretsar hafva sammanträden hållits, r att bilda en arbetareförening, omsattande äfven andra syften. ; Båda dessa afsigter låta sig väl förena och båda äro förtjenta af att varmt behjertas. Arbetarne kunde och borde, enligt vår uppfattning, bilda en eller flera förenin4 j j j gar, hvilka egde, till en början, följande tyra syftemål, af hvilka hvart och ett dock måste i viss mån vara oberoende af det andra: 1:o en sjukhjelps-och begrafningskassa; 2:o en sparkassa, derutur förskotter kunde lemnas åt yrkesarbetare; 3:o en förening för inköp af lifsmedel (en s. k. konsumtionsförening) samt 4:0 en klubb eller samlingsplats för aftnarne, till hvila och oskyldig förströelse, såsom läsning, föredrag, musik m. m. h Om man nu först började med sjukhjelyskassan, men dock hade utsigter öppna äfven för det öfriga, så borde en så-J lan arbetareförening kunna påräkna många leltagare, särdeles bland de yngre männen, som ännu ej hafva familjer att försörja. Dessa borde då genast fatta det s! ilvarliga beslut, att underkasta sig försakelser, för att kunna göra besparingar, vilka under tiden — intilldess föreninsens egen sparkassa hunnit bildas — böra nsättas i någon af stadens sparbanker. Det är så de stora folkbankerna i Tyskand uppstått, hvilka verkat otroligt mycj cet godt för de arbetande klasserna il! letta land, företrädesvis inom städerna. 4 Emellertid vore det af nöden att dessas! rågor först afhandlades på ett allmänt si nöte, så att man kunde ersara hurupass 0 nogen saken kan vara inom arbetsklassen jelf. Det är derföre vårt råd, att de wylyste arbetare, som nitälska för detta ackra mål, måtte offentligen inbjuda till d tt sådant möte uppå en derför passande lag. Vi äro ock öfvertygade att många? ndra af stadens goda medborgare skola ler infinna sig, för att befrämja den nytt iga och stora saken genom sitt bifall och!? leltagande. n Valen till nya Representationen. En orresp. till , Kalmar innehåller nedantående betraktelser med afseende å valen ll den nya representationen: . Tiden närmar sig allt mer och mer, å svenska folket har att utföra en handng, som för första gången inskrifves i ess tideböcker: valen till ledamöter i nya5 epresentationen. Landstingen skola utse ombuden tilll. irsta kammaren, och detta blir för kom-7 junalmannens verksamhet en fullkomligt