Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1866, sida 1

Skattgräfvaren ). (Romantisk berättelse från Sanct Barthelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. Först klockan sex skulle negrerna återkomma för att hemta honom, och han kunde således unna sig en halftimmas hvila, hvilken hans öfveransträngda kropp ovilkorligen kräfde. Han steg således ned i ravinen, sökte ett skydd mot solen i en urholkning af berget samt började att med den ypperligaste aptit förtära den kallmat han medtagt i sin jagtväska, hvarvid vinflaskan kom honom väl till pass, ty hans gom var nästan förtorkad a! törst. Nu, då han kände sig nästan förvissad om förverkligandet af sina mångåriga drömmar, och den fysiska utmattningen något minskat den själsspänning, hvaruti han befunnit sig, kunde han ej undgå att erfara intryck af den vilda, storartade scenen omkring sig. Han hade satt sig i en fördjupning, som skyddade honom mot solen, men likväl lemnade honom en fri utsigt af sceneriet omkring honom. Midt emot sig såg han den motsatta sidan af ravinen upptorna sina kala, för brända lavamassor, hvilka tycktes hafva kastat sig öfver hvarandra i hejdlös flykt för att undvika der brännande atmosferen nere i klyftan, och dervid plötsligt stelnat. På båda sidor utbredde sig der härstädes betydligt sammanträngda ravinen oct liknade en söndersprängd fästnings ruinfyllda graf Icke ett ljud, ej den minsta vindflägt störde der ) de H.-T. N:o 159.