Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1866, sida 1

bergväggen och ett mindre block, då detta plötsligt gaf vika, sjönk inåt med ett doft buller, och ett mörkt hål gapade emot honom. En qväfvande luft strömmade emot honom, och han kastade sig senast åt sidan, ty denna luft innehöll döden. Intet tvifvel mera, han stod nu vid det så länge drömda målet! Lik en vansinnig sprang han ned i ravinen och kastade sin hatt högt upp i luften. Men den lugna eftertanken återkom snart. Huru skulle han nu handla? Borde han undanrödja hela väggen framför hålan och derefter undersöka den? Klokheten förbjöd detta, ty denna gång kunde han omöjligt bortföra skatten, och om han öppnade hålan kunde en annan förekomma honom. Hvartill behöfdes dessutom en undersökning? Urkundens uppgifter hade hitintills visat sig fullkomligt tillförlitliga, och han behöfde således blott tri ina förberedelser för att derefter på ett lämpligt sätt hemta skatten. Att den ännu fanns qvar i sitt sekelgamla förvaringsrum betviflade han numera cj, ty om någon hade bortfört densamma, skulle han ej hafva gjort sig den mödan att så omsorgsfullt åter tillstänga öppningen. Det enda han ansåg sig för närvarande böra göra var att undanrödja betäckningen, så mycket det lät sig göra utan att riskera dess upptäckande af någon annan. Af beskrifningen visste han att öppningen ej var särdeles stor samt belägen några fot öfver ravinens botten. Han började således undanvälta de yttre stenlagren. allt medan han lemnade det gjorda hålet öppet för att åstadkomma luftvexling i grottan. Sålunda arbetade han under nära en timmas tid, och nu ansåg han sig ej böra borttaga mera af betäckningen. Han tilltäppte således åter hålet deruppe, samlade en massa småsten och grus öfver det hela, så att fördjupningen i berget ej skulle synas och lyckades slutligen att åter fullkomligt dölja ingången. De kringvräkta blocken och stenarne kunde ej väcka någon misstanka, ty ravinens botten erbjöd nästan öfverallt