Blandade ämnen. Kejsarinnan Eugenie i Amiens. Foleran rasar för närvarande. starkt i Amiens. Kejsarinnan, som vid sednaste epidemien i Paris ådagalale så mycket mod och öfvade så mycken barmnertighet, ville äfven göra ett besok på sjukhusen Amiens. Hon reste dit den 4 Juli, åtföljd af en hofdam, grefvinnan de Lourmel, och en kammarherre, markis de Piennes. Vid bangården mottogs hon af stadens myndigheter. Utan att taga sig någon hvila på prefekturhotellet, beger sig kejsarinnan genast till Hötel Dieu. Hon stannar vid hvarje sjuksäng. Hon fattar den sjukes fuktiga hand, hon lutar sig ned: för att lyssna till den matta stämman, utan att hon ett enda ögonblick förlorar sitt mod, Hennes närvaro verkar högst välgörande på mången sjuk, som med rörelse upprepar de tröstfulla ord kejsarinnan sagt. Vid utsången från sjukhuset stå tvenne barn, som blifvit faderoch moderlösa genom epidemien. ,Jag adopterar dem,, säger hon och alla de kringståenles ögon fylldes af tårar. Kejsarinnan åker till prefekturhotellet, intager en lätt dejeuner och beser sig derefter till sjukhusen vid rue de Noyon, vid rue Saint-Leu och vid rue Gresset — öfverallt hviskande tröstens ord till de sjuke. På eftermiddagen reste kejsarinnan igen och vid bangården mottog hon en mängd böneskrifter, skänkte en betydlig summa penningar och då trainen gick följdes hon af tusendes välsignelser, och aldrig, säga franska blad, skall man i Amiens glömma denna herrskarinna, som på ett så ädelt sätt gifvit ett nytt bevis på mod och uppoffring. Det är med samma känsla af tacksamhet och beundran som Paris mottagit underrättelsen om denna kejsarinnans resa. Men allt losprisande kan ej annat än minska förtjensten af en handling, utförd så enkelt och utan det ringaste ståtande. Kejsarinnan har ej blott ännu en gång uppfyllt meningen med tänkespråket Noblesse oblige, utan hon har tillagt ordet: barmhertighet, som är qvinnans skönaste symbol. Gamla märken. En insändare, som tecknar sig G—I—h, har i ,,.Dagens Nyheter om vattenståndet i Wettern och dermed sammanhängande förhållanden meddelat följande underrättelser: Sjön Wettern, säger nämnde författare, har, troligen för mer än 100 år sedan, blifvit beskrifven af prosten i Hammars socken nära Askersund, hvilken i sin beskrifning författat en liten vers lydande sålunda: När Wettern full till brädden står, då är för dörren hårda år. Af temligen noggranna observationer under en tid, omfattande mer än 40 år, har framgått att den här citerade versen, med undantag af ett enda fall, städse talat sanning. De skriftliga annotationer, som öfver sjöns vattenhöjd blifvit hållna, finnas visserligen ej nu i sin helhet att tillgå, men med tillhjelp af ett temligen godt minne kan med såkerhet upplysas: att den under denna tidrymd varierat nära 3 fot, dervid den var högst i sista dagarne 1844 och första 1842, neml. 12 fot och 4 decimaltum öfver Motala slusströskel, och lägst 1826, troligen ej mera än 9 fot 5 tum. — De år, som vattnet under Juni månad höjt sig till fulla 11 fot 5 decimaltum öfver nämnde slusströskel, har, med ofvannämnde undantag, missväxt inträffat, antingen vållad af torka, väta eller frost; och som nu vattenhöjden under Juni höjt sig till 11 fot 5 decimaltum, kan den resp. allmänheten innan årets utgång komma i erfarenhet af om prostens vers ännu håller profvet. I vestra Ny socken, på prestgårdens egor, finnes i närheten af Wettern en källa eller rättare en brunn, som också omtalas i ofvannämnde beskrifning öfver Wettern. Den kallas ångereller hungerbrunn. I Ehuru: den är belägen kanske mer än 100 fot öfver Wetterns vattenyta, ökas märkbart dess vattentillgång samtidigt med sjöns, ehuru i år ej så mycket som vanligt. . Besynnerligt nog vet man med visshet, att den somliga år under långsam nederbörd icke det ringaste ökar vattentillgången utan i stället visar sig nära nog torr.