Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1866, sida 2

var beströdd af grus och stenar. Här och der visade sig visserligen små fördjupningar, men de kunde ej få namnet grottor. Slutligen sprang han upp på den grönklädda bergssluttningen för att kasta en blick omkring sig och utse en utgångspunkt för sitt arbete. Långsamt gick han uppåt densamma, då plötsligt hans fot halkade och bortskrapade den tunna jordskorpan. Då han härvid stödde sig mot spettet, kände han att detta inträngde mellan stenar. Säledes hvilade ej denna gräsmatta på fasta bergshällen. En plötslig tanke genomfor hans hjerna, och med ett slags raseri började han bortskrapa den tunna jordskorpan. Det visade sig då att denna betäckte en ansenlig hög af kullersten. Kanske var just detta porten till den hemliga skattkammaren! Läget motsvarade ungetär uppgiften i urkunden. Det återupplifvade hoppet mverkade som ett trolleri på hela hans fysiska varelse. Han hade ej förtärt något sedan morgonen, dessutom arbetat hela dagen, och han hade nyss känt sig färdig att digna af mattighet. Nu deremot fann han sig åter stark, och nom några ögonblick flögo grus och stenar vidt omkring samt nedrasade i ravinen. Det var ett sanska betydligt arbete han nu företog sig, men let underlättades genom den sluttande-terrängen, som gjorde att stora massor grus och stenar nedstörtade vid hvarje stöt af spettet eller spaden. Åfter nära en timmas arbete märkte han att stelarne, som han hade att undanrödja, blefvo allt törre, och detta styrkte ännu mera hans förhoppingar. Han måste nu anstränga all sin kraft för tt rubba de i hvarandra passade blocken, och an kände att hans krafter voro uttömda. Han sejdade sig ett ögonblick och betraktade sin klocka. )en visade på tre. (Forts.)