qvarterade bataljonerna. inalles ungefär. 2,000 man, och framryckte å ena sidan mot Rocca dAnfo och å andra sidan mot Bagolino, i hvars närhet de snart fattade posto på berget Suello. Gent emot dem hade österrikarne besatt ganska fördelaktigt belägna höjder, hvilka gjorde det lätt för dem att afslå de frivilliges med största tapperhet, den ena gången efter den andra företagna stormangrepp. Kampen begynte kl. half 2 e. m. och afbröts först kl. 6 å begge sidor, utan attnågondera sidan kunde sägas hafva segrat. De frivilliges Bersaglieri klättrade som kattor uppför höjderna, men en väl riktad och väl underhållen gevärseld dref dem alltid åter tillbaka. Till all olycka förderfvade ett häftigt regn en stor del af italienarnes ammunition, så att en stund formligen kämpades man emot man. Härvid blef Garibaldi sjelf sårad. Den främste i ledet hade han dragit svärdet och sjelf huggit in på fienden. En fiendtlig, redan matt kula träffade honom i låret och förorsakade honom en blessyr, som en 8 dagar skall hindra honom ifrån att stiga ull häst, utan att för öfrigt vara farlig. Af officerarne hafva proportionsvis många satts ur stridbart skick, ty 15 sådana hafva dels stupat, dels blifvit sårade. Italinarne hade redan beqvämat sig till ett för öfrigt ganska ordnadt återtåg, när plötsligt den underrättelsen inträffade, att österrikarne hade utrymt icke blott valplatsen, utan äfven det närbelägna Caffaro. Hastigt lät Garibaldi åter göra helt om, och på så sätt sätt blefvo italienarne herrar öfver slagfältet. Denna vapenbragd har likväl icke gjort det väntade gynnsamma intrycket. Man var isynnerhet förstämd deröfver, att en sådan man som Garibaldi så mycket som han gjort utsatt sig för den fiendtliga elden, ty den frågan påtrugade sig en hvar, hvad som väl skulle, blifvit af de frivillige, ifall en kula dödat. deras älskade anförare. En korrespondent till ,K. Zeit. lemnar en på authentiska underrättelser grundad beskrifning af bataljen vid Custozza den 24 Juni. Denna skildring bekräftar fullkomligt, att den unga italienska armöen med ära bestått detta heta prof och ingifvit sina fiender stor aktning. Italienarne hade på det högsta 50,000 man i elden, medan österrikarne redan i början voro minst 60,000 man och genom oupphörliga förstärkningar, som sändes pr jernväg från Verona och Peschiera uppbringades till 80,000 man. Italienarne förlonade 2000 fångar och 5 kanoner, hvaremot de togo från österrikarne 1,928 fångar och 3 fanor. Förlusten i stupade och sinade torde vara temligen lika å båda sidor. Dagens post. Från Nachod skrefs d. 4 demes till Schlesische Zeitung: Just nu kl. 8 på aftonen anlända de första sårade från Kukus (en punkt på slagfältet vid Sadowa). Staden är numera ingenting annat än ett stort lasarett. En betydlig del af innevånarne flydde vid fientligheternas annalkande redan d. 27 Juni, och endast få hafva qvarstannat; fönstren äro sönderskjutna, taken splittrade af granater och delvis förstörda af lågorna, boningsrummen tomma, och i dem, på en eländighalmkärfve, knappt en tum hög, jemra sig de stympade krigarne, dö de af plågor, utmattning eller brist på vård och vederqvickelse. De döda läggas nakne, fyra och fyra, på brädvagnar och nedgräfvas i fälten utanför staden. (De på slagfälten fallna jordas i sin uniform, ifall de icke förut råkat i likplundrares händer). Luften är förpestad, och snart skall här icke finnas lifsmedel mer. Jag såg ännu i dag, sex dygn efter den träftning, som stod här i grannskapet, åtskilliga lik ligga i de nedtrampade sädesåkrarne och bakom häckarne. Deras kroppar voro kolsvarta, ögonen hade utträngt ur sina hålor, och rofgirigt pack, till största delen qvinnor, hade beröfvat dem deras sista klädespersedel. Dessa hemska bilder skola aldrig försvinna ur mitt minne. Den lösa befolkningen i trakten har genast efter slagtningen huserat ohvggligt på bataljfältet, ja beväpnat sig med de sallnes gevär, tagit ammunitionen ur de rundt omkring strödda tornistrarne, gömt sig i skogen för att marodera och framkomma, iklädda preussiska och österrikiska uniformer, för att plundra. Nejden ser vild och öde ut. Träden längs vägarne äro sönderskjutna, jernvägen upprifven, telegraftrådarne fladdra för vinden; hela byar äro nedbrända, åkrar och ängar äro nedtrampade af menniskor och hästar; halft slagtade kor och får o. s. v. ligga här och der i dikena och på fälten; stora blodpölar beteckna ännu de ställen, der kanonkulorna tillintetgjort hela grupper af fannr adsh insekter af dot slag som frossa