Skattgräfvaren ). (Romantisk berättelse från Sanet Barthelemy.)) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. Djupt under sig såg han klippmassorna, dälderna samt det blå hafsbandet, och långt bort åt S:t Barths till upptäckte han segelbåten, hvilken kryssade tillbaka samma väg han tillryggalagt på morgonen. Han var således fullkomligt ensam, och ve den olycklige, som i detta ögonblick hade kommit inom hans synkrets! Han skulle utan tvekan hafva tystat honom för evigt, ty guldtörsten jagade blodet feberhett genom hans ådror. Han dröjde ej många ögonblick qvar på sin upphöjda: ståndpunkt, ty han insåg att ett mödosamt arbete förestod honom, hvarjemte det led fram på förmiddagen. Han återvände således skyndsamt till det betydelsefulla blocket samt började att noga undersöka det. Som jag redan nämnt hade blocket synbarligen nedrullat från någon af de närbelägna branterna och hvilade på en liten klipplatå, som framsköt tätt invid den alltjemt sluttande stigen, hvilken förde till den af klippmurar begränsade dalens norra sida. Rundt omkring blockets basis frodades som nämndt är yppigt gräs. men Figueras fann snart att en mängd lösa stenar, som sedermera betäckts af jord, blifvit inkilade mellan blocket och klippgrunden, på hvilken det till större delen hvilade. Ilans första åtgärd blef således att undanskaffa mullen samt lossa dessa lösa stenar, och efter en halftimmas ihära mm HAm M te