Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1866, sida 1

delen af den uppstaplade stenhögen var nedfallen, och det tycktes som hade nyfikna fremlingar undanvräkt stenarne för att leta efter skatter i högens inre. Men de nedre hvarfven, som bestodo af ansenliga lavastycken, lågo ännu orubbade och risade tydligt att menniskohänder ordnat dem. higueras qvarstannade länge på denna punkt och tröttnade ej att noga granska denna stenhög, som gaf ett så kraftigt stöd åt hans förhoppningar. En omätlig fröjd intog honom, och han nästan svindlade vid tanken på den framtid, som log emot honom. Ej en enda gång föll det honom in att dessa skatter dock strängt taget ej tillhörde honom allena, De goda instinkter, som hörjat vakna nom honom, qväfdes åter af guldets olycksbringande, infernaliska makt; han ville blifva rik, — omätligt rik, och Alma skulle dela hans lycka! Slutligen vaknade han upp ur sitt sinnesrus, framtog åter kartan och började taga den i vidare skärskådande. Från den punkt der han nu befann sig, och hvilken, som redan nämndt är, stod betecknad med ett kors, förde ett nytt rödt streck på kartan i nordlig riktning tvärs öfver dalen och slutade vid en punkt, som utmärktes genom en liksidig triangel. , Detta tecken, stod det i beskrifningen, eutmärker ett nästan cirkelrunat lavablock, som blifvit från en närliggande brant nedvältadt. Det betäcker en naturlig urholkning i klippan. Nederst i donna urkolkning, som är fylld med jord, finnes ett litet messingsbeslaget skrin af ebenholtz, som vår chef, kapten Lerida, der deponerat. Dess innehåll är mig obekant. Lavablocket är lätt att igenkänna genom dess form ach dess isolerade lige. — Det sar allt hvad som rörde denna punkt, och emedan Figueras redan tillbragt ett par timmar vid stenhögen, beslöt han att nu uppsöka det runda lavablocket. Med kompassen i hand och belastad med sina verktyg tog han således vägen tvärs öfver dalen i nordlig riktning. Han inträngde bland de splittrade och kringvräkta klippmassorna