Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1866, sida 1

torkade svetten från sin panna och begaf sig till samma närbelägna gräsplan, der Gana och hans motståndare hade frukosterat före sin duell. Här satte han sig ned under de skyddande lavablocken och framtog ur bröstfickan sin aflidne anförvandts karta öfver ön, hvilken han började studera. Som läsaren ännu ej känner detta dokument vilja vi lyssna till spanjoren, då han halfhögt läste den bifogade beskrifningen. — Här är således viken, mumlade han, och derifrån löper i nordostlig riktning ett rödt streck, som slutar med ett kors. Detta kors är en pyramid af stenblock uppstaplad som ett igenkänningstecken i en däld, hvilken är öppen mot hafvet. Detta är således den första punkt jag måste uppsöka för att se huruvida allt detta är en verklighet eller en saga. Raskt till verket. Med dessa ord sprang han upp, stoppade kartan omsorgsfullt i fickan, samt litet bröd, kallmat och en vinflaska i jagtväskan, lade spaden, jernstören och bössan på axeln samt framtog sin fickkompass, efter: hvilken han i nordostlig riktning. tog. vägen inåt ön. Vi hafva redan skildrat det obeskrifligt vilda och dystra sceneri denna klippö erbjuder, och Figueras följde ungefär samma väg, som de unga männen vid duellen hade tagit: Han brydde sig emellertid ej om alla dessa klippor och raviner, han spejade blott i hvarje däld han passerade efter stenpyramiden, som skulle utgöra det första intyget om sannfärdigheten af den dyrbara urkundens uppgifter. Slutligen uppnådde han den täcka, grönskande dalgången, hvilken vi äfven förut känna, och han kunde ej återhålla ett högt jubelrop, då han ögonblickligen varseblef stenpyramiden, eller snarare stenhögen, som der höjde sig. Att skynda fram. till densamma: var endast nägra minuters verk; och nu började han att noga undersöka detta minnesmärke, som säkert utgjort föremålet för mången jägares förvåning. och gissningar. Öfre