Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1866, sida 3

tats burit de afsedda frukterna, vare sig att orsaken legat deri att skriftlig handledning vid detsammas föredragning saknats eller i den knappt tillmätta tiden eller i någon annan missgynnande omständighet. Under sådana förhållanden kan man ej annat än inse behofvet af en lättfattlig och praktisk pedagogik sådan som den, hvilken här erbjudes lärarne vid de svenska folkskolorna. Den är rik på värdefulla upplysningar rörande medlen att utbilda barnens förstånd, väcka och underhålla deras vetgirighet, vänja dem vid sjelfständig tankeverksamhet vid ett reflekterande gifvande på omgifvande föremål och px Sakförhållanden, som förtjena en närma uppmärksamhet. På det enklaste sätt in: delas här många fina vinkar och iakttagdser om utvecklandet af barnens andliga krafter och anvisas tillförlitliga ginvägar till det mål, som undervisningen åsyftar. Författaren tyckes ha med ihärdig och kärleksrik uppmärksamhet följt barnens lif och verksamhet inom skolan och hemmet och sålunda kommit i tillfälle att belysa förhållanden, som äro dunkla för mången lärare. Vi kunna derföre ej annat än på det varmaste anbefalla åt hvarje dyliks uppmärksamhet hans råd, antydningar och varningar, som afse att göra undervisningen kraftig och lefvande och aflägsna ur skolan den mekaniska slentrian, som ännu här och der trotsar den nyare tidens reformsträfvanden. Hvad beträffar läsplanen och den tid, som är bestämd för hvarje läroämne, katekesundervisningen etc., så ha de preussiska regulativerna, hvilka pligtskyldigast förordas af förf:n, intet, som inbjuder till efterhärmning. För ,rtäderneslandskunskap och naturlära äro inga särskilta timmar ovilkorligt bestämda vid de enklassiga folkskolorna, utan få lärjungarna nöja sig med hvad de i dessa ämnen kunna inhemta ur läsboken, då veckans 26 undervisningstimmar upptagas af religionsundervisning, språkundervisning, räkneundervisning och sSångundervrisning. Huru föga öfverensstämmande en sådan reglering är med vår tids kraf på folkbildning behöfver näppeligen framhållas. Mot författarens förordande af ett mekaniskt förhörande i katekesen har öfversättaren inlagt en väl behöflig protest.