Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1866, sida 2

göra en utfärd på sjön och fördrifva tiden med Jagt efter sjöfogel. Alma var ej närvarande vid den tidiga frukosten, och de båda herrarne togo efter densamma afsked af hvarandra samt skiljdes åt. Vi skola nu följa Figueras, som med bössan på axeln begaf sig ned till Carenagen, der en nätt segelbåt, bemannad af tvenne negrer, redan väntade honom. Han befann sig i en feberaktig själsspänning, ty målet tör hans tillämnade utfärd var — Five Island, ehuru han ej derom yttrat det minsta till någon. En oförklarlig modlöshet, så ovanlig för hans kraftfulla själ, hade förmått honom att dag efter dag uppskjuta sitt besök på den lilla ön och öfvertyga sig, att hans för så många mansäldrar sedan aflidne anförvandts uppgift var en verklighet. Om den besamade sig, hvilken lysande framtid emotsåg han då ej; — men om å andra sidan allt hade varit en fantasi, eller om någon annan hade kännt denna hemlighet och redan gått honom i förväg? Det skulle vara en grym missräkning, desto grymmare som han under åratal invaggat sig i gyllene drömmar. Han ämnade vid framkomsten till ön bortskicka negrerna för att ensam använda hela denna dag till efterforskningar. Derför hade han äfven låtit nedföra till båten litet kallmat samt i sin jagtväska medtagit en fickkompass, en rulle snören, en bred och lång agtknif samt framförallt sin anförvandts vigtiga papper, hvarjemte han äfven låtit negrerna medöra en jernstör och en spade. Allt var nu klart, seglen hissades, båten lade it, och nu först tillsade Figueras de tvenne nezrerna att han ämnade begifra sig till Five Island. Den äldste negren, som satt vid styret, sade: — Massa tänka jaga getter; plenty af dem vå ön! (Forts.)