Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1866, sida 2

då på min fråga, när får jag återse Alma och hur mår hon? — Det söta barn inte må bra; — hvitt skinn bli ännu hvitare, — har hjertesorg, — åh, gamla Dido förstå sig på tocke der. — Massa Figueras mycket fin massa, — men den söta miss inte bry sig om honom. Ah, Dido känna henne bättre — Åh, — du tror således att hon ännu älskar mig, — att hon ej glömt mig för denne ståtlige fremling? återtog Gana ifrigt. Säg mig, hvad har hon sagt om mig? — Miss Alma säga ingenting; — förbjuda mig tala om er, — men alltihop bara förställning. — Unga miss hvila middag, jag flera gånger höra henne hviska ert namn. — Jag måste träffa henne, sade Gana, hvars bröst häfdes af nya förhoppningar, — jag vet att hon förbjudit dig att föra mig till henne, men du måste det för hennes egen och min lycka. Redan i qväll släpper du mig in i trädgården och skaffar mig tillfälle att tala med henne. — Omöjligt i afton, massa; — unga miss och massa Verywell tala mycket med hvarandra; — jag be om lof gå till gamla Lucy Broom, som nte kunna komma ur säng; — vänta er här. Inte dag, men, — i morgon, — ja, kanske i morgon. — Käraste Dido, säg, när i morgon, men nte sednare, — jag kan ej uthärda längre. — Ja si massa Verywell och massa Figueras resa bort, — båda två i morgon; hörde gamla nassa säga det — ni då komma efter middag, då ula niggers ute och fira Söndag. Jag släppa in yr i trädgården och narra miss till er. Vet nog niss blifva ond på gamla Dido, — men göra det ör hennes eget bästa. Ni komma klockan sex. rädgårdshäcken, — inte förr, — och ni inte dröja änge qvar. Måste ou hem till unga miss; — äntat mycke är. (rod natt, massa: ni!