hade just samma dag haft för afsigt att angripa dessa tvenne armber (de s. k. Elbe-armerna), innan de faktiskt verkställt sin förening med kronprinsens armå (den schlesiska), hvars hufvudmassa, såsom ofvan nämnts, stod på något afstånd, då slaget började omkring kl. 7 S om morgonen. KL. 2 e. m var den österrikiska ställningen bakom Bistritzfloden tagen med storm, och österrikiska hären började anträda sitt återtåg till Pardubitz; konungen af Preussen satte sig då sjelf i spetsen för det förföljande kavalleriet, som så hastigt fyllde sin uppgift, att österrikarnes återtåg upplöste sig i oordwad flykt. Derhän hade det vid denna tid på dagen likväl icke kommit på hela den österrikiska linien, ty i en af de telegrafiska bulletinerna säges slaget hafva räckt 12 timmar, och i en annan heter det, att klockan var öfver 8, då konungen och kronprinsen möttes på valplatsen, och den förre dekorerade den sednare med Pour-le-Mrite-orden. I Prag befarade man att staden snart skulle vara ockuperad af preussarne, enär Benedek, som dragit sig tillbaka öfver Elbefloden, icke kunde försvara den. Att preussarne i väsendtlig mån hafva tändnålsgevären att tacka för sina framgångar synes framgå af alla berättelser från krigsteatern. Times militärkorrespondent vid preussiska Elbearmen framhåller bland andra, att det hufvudsakligen var tändnålsgeväret, som satte preussarne i stånd att forcera bron öfver Iser vid Podol mellan Turnan och Mänchengrätz. Österri karne hade besatt byn, genom hvilken vägen till bron leder, och från fönster och barrikader, som voro uppförda på gatorna, beherrskade de den fullkomligt. Men de preussiska infanteristerna — säger korrespondenten — sköto tre gånger, innan österrikarne, beväpnade med vanliga framladdningsgevär, voro i stånd att svara. Detta var mer än tillräckligt att uppväga österrikarnes fördelaktigare ställning och större antal på denna punkt. . Sammanhopade i större flockar och belamrade med sin tunga klumpiga laddstake, voro de österrikiska soldater, som posterats på gatan, ur stånd att ladda med lätthet; de kunde jemförelsevis endast långsamt besvara preussarnes eld, medan desse på grund af sina bättre vapen afsköto sina hastiga salvor mot en så att säga försvarslös skara. Detsamma var tillfället omkring 200 alnar derifrån, vid jernvägsbron, der en strid samtidigt rasade. ,, Äfven här, — skrifver korrespondenten — visade tändnålsgevären sin öfverlägsenhet öfver österrikarnes framladdningsgevär, ty af österrikare föllo 6, när blott 1 preussare stupade. Till slut retirerade de förre, qvarlemnande de flesta eller alla sina såärade på platsen, och det visade sig, att icke blott antalet af österrikiska döde var mycket större än af de preussiske, utan ock att i lasaretten , förhållandet mellan de sårade preussarne och de sårade österrikarne var såsom 1 till 5. —— PN — — 2 I må — —— VO — Detta, anmärker Times, är förfärliga resultater, och likväl är det icke mer än hvad de, som icke äro förblindade af militärpedanteriets fördomar, förut hafva tänkt sig. Ännu kunna militärer af den gamla skolan möjligen tvifla, huruvida ett bakladdningsgevär når lika långt som ett framladdningsmen de sakkunnige äro ense om, att när det sednare skötes väl, kan det i detta hänseende fullständigt mäta sig med sin klumpige rival, och ingen har någonsin betviflat, att det anställer mycket större förödelse. Times korrespondent fäster uppmärksamheten derpå, att det icke blott är i hastighet och säkerhet som bakladdningsgeväret öfverträffar det andra, utan ock deri, att soldaten sigtar mycket bättre med det förra. Un soldat med ett gevär, på hvilket han skall fästa en slaghatt, lyfter helt naturligt mynningen i vädret och glömmer lätt i stridens hetta att tillräckligt sänka det, hvadan han skjuter öfver hufvudena på de fiendtliga lederna. Den soldat, som är försedd med ett bakladdningsgevär, håller deremot under laddningen mynningen nedåt, och om han äfven i hast afskjuter skottet utan att hafva lyft koltven till skuldran, skall hans skott, äfven em det är för lågt, dock ofta göra verkan; ett bevis härpå är, att en stor del af de österrikiske sarade äro skjutna i benen. — Också meddelar redan engelska tidningen Globe, att brittiska regeringen beslutat förse sin armt med tändnålsgevär; det heter äfven, att franska regeringen redan köpt 75,000 sådane. — s— rn Am Må. mm An Mm AA 18 — — — — Z A2-—— — —— 5 fg — — — DFÅFÅ — Angående striden mellan garibaldianerna och österrikarne vid Caffaro, den 25 Juni, meddelar en korrespondent följande enskildheter, hvilka blifvit lemnade af ett ögonvittne: ,,Det 2:dra frivilliga regemente, som den 23 Juni var uppstäldt en echelon mellan Salo och Gargagnano, förenade sig omkring midnatten i förstnämnde stad och sat e sig genast med 3:dje och 4:de kompanierna af den 2:dra lombardiska bersaglieri-bataljonen i tten i marsch genom Sabbiadalen till gränsen af Tyrolen. I sorcerade marscher, som endast varit afbrutna af en kort rast vid Vestone, anlände man nära Idro. Caflaro fann man emellertid utrynidt af österrikarne sedan 24 timmar. Likväl synes denna utrymning icke hafva varit annat än en krigslist, ty redan tidigt på morgonen den 25 bröt fienden fram genom dalen, besatte Caffaro på nytt och — 2 2 — Ö Dm