Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1866, sida 1

Skattgräfvaren ). (Romantisk berättelse från Sanct Barthelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. — Ja, min far, ni har rätt, svarade Alma tankfull, det är en ovanlig och ädel man! Samtalet afstannade och köpmannen fortfor att genomgå sina bref, hvilka alltmera uteslutande tycktes taga hela hans uppmärksamhet i anspråk. Arme Gana! I detta ögonblick hotade en annan bild än din att intaga främsta rummet i din älskades jungfruliga hjerta. Men hvarför häller du dig äfven undan? Vet du ej att frånvaron och tystnaden äro kärlekens farligaste fiender! Figueras skyndade emellertid ut ur trädgården, . följde gatan och lemnade slutligen staden bakom sig. Han kände ett oemotståndligt beho af att vara ensam och noga pröfva de känslor som stormade inom honom. Med hastiga steg följde han således de sista sluttningarne af kul. larne ned mot den hvita hafsstranden och ilade alltjemt framåt för att finna någon enslig plats der han kunde veta sig vara fullkomligt ensan med Gud och sitt samvete. Den sjunkande soler kastade sina sneda strålar öfver kullarnes grön skande sluttningar, det silfverglänsande strand bältet och det blå hafvet, hvars dyning suckad i regelbundna pauser mot öns klippgrund. På dei sidan af ön, som Figucras valt för sin: vandring möter ögat en rikare växtlighet, som mildrar de vilda sceneri, hvilket de kala, brända bergen i de Se H-T N:o 151