Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1866, sida 2

sar af England för sydstatsk röferier. I trots af de lidna nederlagen fortfar let feniska oväsendet i Amerika. aåularnes Strömstad den 5 Juli. Det är en nordisk högsommarnatt, detta obeskrifiga mellanting af ljus och skugga, hvilket erinrar m den drömmande blicken från en älskande ungnös Fullmånen sväfvar långsamt fram getom den oändliga rymden, — ett vemodigt leende på den eviga kärlekens läppar, — de gråa af bölorna afrundade klipporna glänsa likasom förklaade, träden stå tysta, och hafvets dyning rullar not strandens mnsslor med ett sakta plaskande, ikasom fruktade han att störa den slumrande naurens Från den klipp-platå der jag befinner nig visar sig en storartad syn: på båda sidor höa sig kala, vågformiga klippor, hvilka sänka sig erassformigt ned mot hafvet, och i ravinerna melan dessa klippmurar ligga den lilla stadens hus eh få trädgårdar likt dvärgar hvilande vid grajättars br På norra sidan framblixtrar i juset den klara vattenspegeln af insjön Strömstinet. och mot vester öppnar det af nakna skär sversällade hafvet sin ofantliga famn. En del af n vestra horizonten begränsas af en hög klippoarrier, på hvars högsta punkt de båda Kosterrarne tindra, den ena med ett constant sken, den dra endast för en minut, hvarefter han försvinher under tre, och framglänser ånyo under en minut, likt ett af vaka tröttadt öga, som öppnas och ter tillslutes. I vester och nordost om Kosterklipporna skådar blicken en bild af det oändliga, — endast luft och vatten utan synbar grän. Fjerran mot horizonten skönjas de norrska Hvalöarne kt blåaktiga moln — underliga slor fylla äåskådarens bröst, och blicken återvänder likasom från sin långa sjösärd, ty det ligger någon; öfverväldigande äfven i det lugna majestätet hos naturen, då man ensam står så att säga öga mot öga inför henne! — Uppmärksamheten fästes nu nästan omedvetet vid den höga klipp-platå ungefär midt i staden, hvarifrån den hvitglänsande kyrkan höjer sitt korsbeprydda torn mot den blå himladömen. De ljusa och mörka grafvårdarne på kyrkogården framstå i det dallrande månskenet likt skuggor, hvilka knäböja vid foten af hielgedomen för att fira sin nattliga andakt. — — — Men tiden ilar bevingad förbi den drömmande! — Månen sänker sitt blida anlete, hvilket bleknar i den mån afskedets timmar nalkas, en och annan fågel drar näbbet undan vingen och qvittrar sitt god morgon till de för oss osynliga genier, som förkunna annalkandet af den nya dagen genom att fläkta svalka med sina vingar, krusa den vidsträckta vattenytan samt ruska de sömndruckna träden och blommorna. Slutligen afskjuter solen sin första eÅdpil från den östra himlabågen, den sista nattliga skuggan nedsjunker träffad af det säkra skottet, — och naturen har åter vaknat! Under ett par timmar derefter svärma foglar och insekter omkring af hjertans lust, hvar och en jublande på sitt sätt; de tyckas nästan ana att de ännu äro ensamma -herrar på täppan. Derefter blir det lif och rörelse äfven bland menniskorna. i synnerhet nere vid hamnen, der en hel flotilj af små segelbå ger till badgästernas disposition. De väderbitna båtskepparne putsa dessa farkoster, båtar från de närliggande öarne börja anlända, hvarjemte en och annan badgäst redan ses begifva sig upp till Laholmen. Denna nätta anläggning, på hvilken Strömstads samhälle nedlaggt ganska betydliga kostnader, var för några år sedan en kal, nästan otillgänglig klipp-platå. hvars sidoväggar brant nedstupa i hafvet. Nu leder en beqväm väg tadssidan upp till platån, på hvilken ett schweizeri. musikläktare, blomsterrabatter, soffor och grottor blifvit anbragta. Man njuter derifrån en vidsträckt utsigt öfver Strömstadsoch Kosterfjordarne med deras otaliga holmar och Öar. Från en ännu högre upp belägen punkt på samma platå omfattar blicken hela den lilla staden och dess naturliga granitvallar. Åt stadssidan till är klippan afdelad i tre terrasser, äfven försedda med bänkar samt skuggande trän. Det enda man billigt kunde anmärka mot denna anläggning är att bänkarne vid den nedersta sluttningen ej äro horizontala utan bilda ett för den hvilande ganska obeqvämt, sluttande plan. Detta vore dock lätt att afhjelpa. Under vackra sommaraftnar och i synnerhet iagbåtarnes ankomst erbjuder Laholmen en särdeliflig anblick. Terrasserna och platån äro då ckta af promenerande, musikens toner klinga ntöfver vattnet, och skaror af lekande barn jaga hvarandra mellan klipporna. Stadens förnämsta och mest besökta promenadplats är dock den så kallade, Kalfhagen-, ett temmeligen idylliskt namn, isynnerhet som denna plats är stadens torg. En halfcirkel af lummiga trän, efter hvad det påstås planterade af konung Oscar, erbjuder der en angenäm svalka, hvarjemte musik utföres vid middagstiden. —, Kalfhagenär Strömstads Longchamps! — Slutligen eger staden en tredje promenadplats utanför den norra stadsdelen. Det är en temmeligen lång alle, som följer stranden af insjön Strömsvattnet, och der några bänkar inbjuda till hvila eller — svärmeri, isynnerhet då månen speglar sig i sjöns klara vatten. Denna för poeter och älskande så väl belägna all bär det nyktert prosaiska namnet,Gäsaller Då man följer den så kallade Långgatan för att begifva sig ut till sistnämnde alld, passerar man förbi ett hus, som eger historisk märkvärdighet, ty det beboddes ofta under åren 1716—17—18 af hjeltekonungen Carl XII. hvilken under det sorgligt ryktbara, norska fälttåget här hade sitt högqvarter. Bland andra minnesmärken från denna tidpunkt finnes just vid södra ändan af staden en numera nästan igenväxt väg, som hjelten anlagt, troligtvis för att på densamma transportera artilleri. På en punkt är denna väg (som ännu kallas Carl den tolftes väg) sprängd till en betydlig längd tvärs igenom fasta klippan, så att granitväggarne resa sig till en höjd af tio fot på båda sidor om den häpne vandraren. Denna port genom berget karakteriserar den oböjlige krigarekonungen! — Omkring 800 alnar från den punkt vid sö ändan af staden, der denna 2 utmynnar i stora landsvägen, ligger en ypperlig källa, kallad Kung Carls källa, och traditionen förmäler att hjelten här ofta fyllt sin bleckbägare med det kristallklara vattnet. Stadens omgifningar erbjuda åtskilliga intressanta naturföreteelser, såsom jättegrytorna på Holmen Grå, Hellsöhålan, Tystehålan m. fl. men derom framdeles. Badgästernas antal ökas nu dagligen. och i slutet af veckan anländer musiken, den väl renommerade lifregementes-husarqvintetten, till stor fröjd för alla och i synnerhet för de danslystna. Bland nöjen bör jag omnämna en musikalisk soir6, som gass här en dag i förliden vecka af en norsk violinqvartett. Programmet erbjöd åtskilliga gedigna saker af Bethoven, Mozart, Cherubini m. fl. Angående utförandet kan jag ej yttra mig, emedan jag ej bevistade soirn. Qvartetten er hafva begifvit sig till Göteborg, i afsigt att äfven der låta höra sig. Au revoir! 2 äpri-narri i Juli