Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1866, sida 3

ve Finland. En korrespondens från Stockholm till Telsingfors Dagblad skildrar på följande sätt den finska afdelningen af den skanlinaviska industri-expositionen. Socker, i botten. Jag har velat till sist ledsaga äsaren till den del af utställningen, som tör oss innar kan hafva det största intresset. Då jag utrycker mig så, vet jag att många ingalunda skola skrifva under denna åsigt, ty ifrån den öfvervälligande anblicken af allt det ståtliga industrien förmått sammanbringa i norden, från detta lysande. kaos, der ögat har ingen ro, vill jag föra eder till n anspråkslös sidobyggnad, i hvilken man finner i det hela plebeijska artiklar som trädstycken, äder, fisknät, jagtredskap, laxungar, oberedda skinn, båtar m. m. Medgifven att det är en stor kontrast — och dock tror jag att tillochmed en ch annan bland de älskvärda damerna skall medsifva, att intrycket af detta lilla annex utgör en angenäm hvilopunkt för ögat. Den som intresserar sig för en af våra vigtigaste näringsgrenar, vår skogsoch trädvaruindustri, hoppas jag allraminst skall finna sig missbelåten i denna sal. Dess prägel är den mest karakteristiska på hela expositionen. I det stora palatset hafva vi den rikhaltiga bazaren. här åter känna vi en fläkt från våra nordiska skogar, från dess blå stränder. Vi tycka oss förnimma de aflägsna ljuden af yxhuggen, jagthundarnes muntra skall, skottens smattrande; vi tro oss se röken stiga ur kolmilan och ur tjärugnen eller följa med huru de djerfva fiskrarne i sina bräckliga farkoster trotsa döden för att ur hafvets djup hemta dess skatter; tanken flyger högt upp till polarcirkelns snöiga fält, der lappen flyger fram med blixtens snabbhet. Det är en verkligt nordisk reminiscens, som vaknar hos oss. Det är att återkomma till landsbygden från städernas lif och äflan. Vi stå här åter midt ibland det enkla folket, ,sådant det lefver i skog, i berg och i dalom. Salen är på alla väggar prydd med fisknät, hvilka på ett serdeles artistiskt sätt äro draperade