Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1866, sida 2

ännu ett föreningsband dem emellan, och hon besönades med en af dessa djupa, oförklarliga blickar, som trängde till djupet af hennes hjerta. Gana hade emellertid blifvit så återstäld från sin blessyr att han redan kunde företaga korta promenader, ehuru han ej ännu visat sig ute i sällskapslifvet. Den arme unge mannen var förtviflad öfver Almas oförklarliga köld. Den ena stunden förbannade han henne och sig sjelf samt önskade sig döden, den andra beklagade han henne, ty han trodde henne vara ett offer för hemliga planer. Genom den trogna Dido, som var honom innerligt tillgifven, hade han fått veta allt hvad som under hans sjukdom tilldragit sig inom Gjörwellska familjen. Han hade hört omtalas den ståtlige fremlingen, som så hastigt vunnit köpmannens förtroende och blifvit en medlem af huset. Han hatade instinktmessigt denne man och styrktes deruti af Dido, hvilken hyste fruktan och agg till fremlingen, oaktadt denne alltid visat henne den största vänlighet. För henne var det nog atthennes unga matmors sorgsenhet och förändring mot Gana börjat efter köpmannens och den fremmandes besök i kiosken. Hon antog såsom säkert att spanjoren älskade hennes unga missus, ty — tänkte hon, — kan väl någon se det söta barnet utan att älska henne? Äfven Gana hyste denna misstanka, men det beställsamma ryktet omtalade den ståtlige fremlingens talrika besök på FOrient hos Rioms familj samt ville redan veta att den sköna Rosa och spanjoren älskade hvarandra. Gana erhöll snart full visshet om dessa talrika besök, och detta förvirrade ännu mera hans tankegång. Spanjoren älskade således icke Alma, men kanske var det just hon som älskade honom och med anledning deraf behandlade sin förre älskling med denna förkrossande likgiltighet! Eller kanske hade hennes fader upptäckt henne. förbindelse med den hatade sonen till hans 1 de och tvungit henne att afbryta den? Men id ade hon säkert under.