Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1866, sida 1

ITILALI äKIIUED, 101 :U I dell ljusa SoImmarnatten anträda återfärden till staden. Nordiska Nationalföreningen. Bland de flera möten, för hvilka vår hufvudstad i dessa dagar varit skådeplatsen, är äfven ett politiskt-socialt möfe af skandinaver eller medlemmar af ., Nordiska Nationalföreningen, hvilka till ett antal af omkring 130 personer samlades sistlidne Fredag för att utbyta åsigter och förslag rörande den skandinaviska idens förverkligande. Mötet, som icke saknade sina intressanta och karakteristiska sidor, öppnades med ett tal af ordföranden, frih. A. C. Raab, i hvilket han framhöll behofvet af en närmare anslutning mellan de tre nordiska rikena och tillika hvad han ansåg vara det förnämsta hindret för detta måls uppnående, nemligen , det olycksaliga misstroende, som fordna tvister rikena emellan inplantat så pass hos våra fäder, att det med modersmjölken gått i arf ända till detta slägtet. Men då misstroendet är en föreställning på afstånd, som viker för bekantskapen på närmare håll, hafva, fortfor friherren, ,,bestyrelserna i de tre rikenas skandinaviska föreningar, efter skriftvexling sig emellan, trott det vara ändamålsenligt att ett gemensamt möte för medlemmar af dessa föreningar hålles, der man, under öppen och offentlig diskussion, blir i tillfälle icke blott att utbyta tankar om bästa medlen att befrämja vårt fosterländska mål, — icke minst vigtigt för våra dynastier, hvilkas rättigheter vi i främsta rummet respektera — utan ock ådagalägga att vi icke ega annat syfte, icke afse andra medel än dem, som tåla den strängaste granskning och stå tillsammans med våra besvurna lagar. Sedan ordföranden sålunda i dess allmännaste grunddrag skizzerat mötets program och uttalat några lugnande ord beträffande den , dynastiska frågan, för hvilken man på vissa håll i Köpenhamn lär vara mycket ömtålig, började förhandlingarne, för hvilka vi taga oss friheten låna Aftonbladets redogörelse. Sedan ordföranden föredragit programmet, uppmanade han de på förhand utsedda referenterna att yttra sig öfver den första frågan: på hvilken ståndpunkt de skandinaviska sträfvandena befinna sig inom hvart och ett af de nordiska länderna. Referenter voro för Norge professor L. Kr. Daa, för Sverge hr A. Hedin, för Danmark d:r C. Rosenberg. Vi torde en annan dag kunna meddela en sammanfattning af dessa berättelser, som utom ett bedömande af den politiska ställningen och den allmänna meningens riktning inom hvartdera landet väsentligen innehöllo redogörelser för de särskilda skandinaviska föreningarnes verksamhet. Den danske referenten, som i sitt föredrag sysselsatte sig blott med Det Vordliske Samfund, uppmanade amtmannen Orla Lehmann såsom en af ledarne för Den Danske Folkoforening, hvilkens syfte måste vara i det hela likartadt med den förras, att från Folkeforeningens synpunkt belysa frågan. På ordförandens hemställan till hr Lehmann, att han ville gå interpellantens och mötets gemensamma önskan i detta fall till mötes, tog hr Lehmann ordet och utvecklade i ett längre, af det lifligaste bifall ofta afbrutet föredrag den nordiska enhetssakens ställning dels såsom en dansk, dels såsom en europeisk angelägenhet. Talaren egnade Det Nordiske Samfund sitt fulla erkännande; han fann det nyttigt och riktigt att nya krafter trädde fram, som kunde utbreda iden i andra kretsar än de, af hvilka den hittills uppburits. Att de danska skandinaverna nägot hållit sig tillbaka, berodde ej af en på något sätt förändrad öfvertygelse eller svalnadt intresse, utan hade detta varit fullt välbetänkt, ty det hade förut ländt saken till skada, att initiativet varit öfvervägande, om ej uteslutande danskt. Sverge och Norge tillkommer det att gå i spetsen: ,,när de göra det, följa vi villigt med. Sverge