Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1866, sida 2

naste depescherna anslås till S,0OO man 3,000 vid Trautenau och 5,000 vid Nachod). Ett i dag från Wien anländt telegram bestyrker, att fördelen hitintills varit på preussarnes sida; deremot innehåller den enda hitintills offentliggjorda officiella österrikiska krigsbulletinen från Böhmen af den 28 Juni icke ett enda ord, hvaraf man kunde sluta sig till ett nederlag för de österrikiska vapnen. Det heter tvärtom i denna bulletin, att 6:te österrikiska armåkåren under fältmarskalklöjtnant Ramming, som vid Skalitz angreps af preussarne under kronprinsens af Preussen befil, efter 5 timmars strid hade stormat och tagit alla af fienden besatta höjder, samt att vid middagstiden, då preussarne erhållit förstärkningar, striden förnyades, utan att det lyckades dessa att fördrifva österrikarne från deras position vid Skalitv. Om träffningen vid Minchengrätz, der 10:de österrikiska armekåren (general Gablenz) sammanstötte med prins Fredrik Karls och general Herwaths trupper, heter det blott, att den , var utan resultat. Af de sednaste underrättelserna från Prag framgår, att preussarne börja utbreda sina trupplinier i nordvestra Böhmen. Ett telegram af d. 26 till Wiener Presse meddelar, att man samma dag hade sett preussiska husarer i grannskapet af Leitmeritz, och att avantgardet till en preussisk kår stod vid Grabern, 2ornitz och Gabel. General Benedek har d. 25 Juni å nordarmeens vägnar skickat en lyckönskan till österrikiska sydarmeen med anledning af slaget vid Custozza. Skrifvelsen är mycket svulstig. , Med en ny glänsande seger har fälttåget i Södern öppnats, en ny Custozza strålar på österrikiska härens hederssköld, så börjar denna bombastiska skrifvelse, som af erkehertig Albrecht besvarats med uttryckandet af hans öfvertygelse, att nordarmåen snart skall hafva vunnit en liknande seger. Den hannoveranska hären har blifvit afväpnad och hempermitterad. Sedan norra delen af Tyskland med alla sina materiella hjelpkällor och medel till krigets förande kommit fullständigt i preussarnes händer, vända sig nu deras operationer på vestra krigsteatern mot de sydvestra staterna. Furst Hohenzollern, som är militärguvernör i preussiska Rhenprovinsen, har d. 29 Juni, alltså samtidigt med hannoveranarnes kapitulation, utfärdat en kungörelse, hvari han gör bekant, att preussarne nu skola marschera mot Main, och att storhertigdömet Nassau är att betrakta såsom fiendtligt område, emedan sydtyska trupper inträngt i preussiska enklaven Wetzlar. Möjligen skall denna proklamation väcka prins Alexander af Hessen och hans förbundstrupper ur deras långa dvala. Närmaste målet för preussarnes rörelser blir förmodligen ockupationen af Nassau, Hessen—Darmstadt, riksstaden Frankfurt och förbundsfästningen Mainz. Under de dagar, då hannoveranska hären gjorde sina sista ansträngningar för att komma undan, synas förbundstrupperna hafva gjort några svaga försök till hotande rörelser, utan att dermed uppnå något resultat. Bajrarne företogo den 24 Juni med en liten kavalleristyrka en rekognoscering inåt konungariket Sachsen, der de framryckte till staden Plauen och sedan återvände; en annan bajersk afdelning var samma dag i Ludwigsstadt (söder om Saalfeld, 1!, mil från Rudolf stadt). Giessen skall hafva blifvit besatt af preussiska trupper.