Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1866, sida 2

ervkavalleridivisionen ,, Prinsen af Schlesig-IIolsteink och efter flera timmars strid plog den på flykten, tagande 5 kanoner, 2 st tandarer, 1 fana och många fångar. Föl-se ande dag kämpade samme Steinmete, mot lö n Österrikisk här-afdelning under erke-d. ertig Leopold, en ny strid, och preussi-sal ka gardet sammandrabbade med 10:de ri sterrikiska armåkåren under general Ga-b lenz, som efter en hårdnackad strid blefsh otalt slagen med en förlust af 3,000 man h hvaraf 2,000 fångar), en mängd kanoner le ch krigsmateriel. Preussarne angifva sin örlust i denna strid till 1,000 man. Ils Jerlin har denna seger, enligt hvad ett elegram gifver vid handen, väckt omätligt ym ubel. Dock torde det ännu vara för ti-h ligt att uppstämma segerhymner, ty ehu-ff: u de motgångar österrikarne hitintills lilit kasta en viss skugga på den så högt pskattade Benedeks sälthrerreförmåga, är a lock den stora nordarmåen ännu, i sin? helhet, obesegrad. 5 Österrikiska nordarmöen är sammansatt å följande sätt: 1:sta kåren kavallerigene-s ralen grefve Clam-Gallas; 2:dra kåren fält-i marskalklöjtnant grefve TJhun; 3:dje kåren iltmarskalkl. erkehertig Ernst; 4:de kåren la ultmarkskalkl. grefve Tesfitica; 5:te kåren sa ultmarskalkl. 2. Namming; S:de kårens marskalkl. erkehertig Leopold; 10:desnm ären fältmarskalkl. baron Gablenz; 1:sta ätta kavalleridivisionen generalmajor baron Edelshieim:; dra lätta kavalleridivisionen generalmajor furst Zaxis; szsta reserv-kavaleridivisionen generalmajor prins Holsteln; Il.dra reservkavalleridivisionen generalmamajor Zultschech jje reservkavalleridivi-i onen generalmajor Coudenhove; armöbe-Jl åälhafvare fälttygmästare v. Benedels-hans ji generaladjutant generalmajor v. Kreie; cheflc ör generalstaben fältmarskalkl. baron IHenikstein lisraelit till härkomsten); chefs för operationskansliet generalmajor v. Kris-t manica; armeintendent fältmarskalkl. v. I — — Pokhorny. 12,000 man österrikare anlände den 26 dennes till Frankfurt och tågade derifrån norrut. De äro otvifvelaktigt bestämda att förstärka tyska riks-armeen under prinsens af Hessen befå Hannoveranska hären, som efter träffningen vid Langensalza synes ansett sig hafva gjort nog för sin ära, har sträckt vapen. Prins Fredrik Karl har till sina trupper utfärdat en proklamation, i hvilken han kallar Österrike trolöst och menedigt, beskyller det för att vilja ,,vanära och stycka Preussen, men förklarar sig lita på de preussiska soldaternas från förfäderna ärfda fosterlandskärlek och mannamod, samt på Gud, som skall varal. mägtig i oss och välsigna Preussens vapen. Riksarmåen under prins Alexander af Hessen har, jemte de ofvannämnda 12, 000 terrikarne, nu äfven förstärkts med 15,900 badenser och en stor del af wirtembergska hären, så att den erbjuder en ganska vördnadsbjudande numerär. Två af wirtembergske konungens söner, Ejigåne och Wilhelm, bafva tagit tjenst uti densamma. Emellertid höras ännu inga opeationer af från det hållet, och man be-. farar, att prins Alexander, som deltog i italienska fälttåget och genom sin tveksamhet bland annat bidrog till att österrikarne förlorade slaget vid Montcbello, ej är vuxen den fältherreplats han innehar. Hela konungariket Sachsen har blifvit! förklaradt i belägringstillstånd. ,France gifver följande framställning! af de sednaste händelserna på den södra krigsteatern: ,,Det konstateras, att den vid Custozza slagna italienska armöen nu åter står, der den stod före öfvergången vid Mincio, och äfven Cialdini har icke ännu kommit öfver Po. Ändamålet med marchen från Goito öfver Roverbello till Albaredo, sistnämnde ställe beläget mellan Legnago och Verona, var att räcka handen ill armöenps högra flygel (Cialdinis armåkår), som öfver Polesella skulle gå öfver Po samt om eftermiddagen var knad att ankomma till Albaredo. Derefter skulle Cialdinis samt 1:sta och 2:dra armökårerna öfvergå Etsch, omkringgå Legnago och Verona samt salla sistnämnde sästning i ryggen, under det Durando skulle angripa Peschiera. Vid Albaredo flyter den norrifrån kommande Alpone, något nedanför Arcole, i Etsch. Här är den klassiska krigsterräng, på hvilken general Bonaparte gjorde de djerfva rörelser, hvilka, under en tre dagars batali, kallad: slaget vic Arcole, gjorde slut på 1796 års fälttåg. Victor Emanuel trodde, att österrikarne skulle låta uppehålla sig af Durando melan Verona och Peschiera för försvaret a den vigtiga vägen till Castelnovo i högandet. Men erkehertig Albrecht anföll med sådan kraft Durandos venstra flygel, at denne icke ensam kunde hålla stånd och konungen måste uppgifva sitt egentliga mål, för att komma Durando till hjelp. Til detta ändamål besatte italienarne nu den punkt vid Montevento, som ligger vester om chaussten från Valeggio till Castelnovo, samt den del af Custozza, som ligger ö ter om chaussten från Valeggio till Sommaampagna. Omkring dessa begge vigtiga punkter vägde nu striden, som blef afgjord, då österrikarne med storm tagit begge dessa punkter. Då Custozza var förloradt, anträdde konungen återtåget. Ilär vid Custozza hade Victor Emamttel en gång rut, såsom hertig af Savoyen, i sin fars andra stora batalj, den 24 Juli 1848, kämpat i den piemontesiska centern. ,Gazetta Ufficiale innehåller en korrespondens från Brescia, som bekräftar våra förra meddelanden, att, den 25 dennes, mellan de italienska frivilliga och österrikarne vid Ponte Cafaro och Lodrone en fäktning egt rum, vid hvilken österrikarne med förlust blifvit tillbakaslagna. Lodrone ligger i Tyrolen vid norra ändan af Idrosjön, i tyrolska distriktet Londino. Göteborg den 30 Juni.