Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1866, sida 3

Göteborgs väl bekanta långa bro ligger en ångare färdig att afgå. En svart rök höjer sig som en ofantlig plym mot den djupblå himladomen; det är den kufvade jätteslafven ångmaskinens andedrägt. Stundom vrider ban likasom pröfvande de väldiga hjulen och suckar öfver sin overksamhet. Men nu ljuder klockan, landtågen lossas, och långsamt glider nutidens drakskepp ut ur hamnen samt följer den långa förstaden, hvilken likt ett utsträckt finger pekar mot vester — verldshandelns stora stråkväg. Stränderna prunka i sina nya midsommarsdrägter, och från den vidsträckta vattenspegeln tyckas otaliga skimrande ögon blicka så vänligt mot den nu snabbt framilande ångaren. Snart förändras dock scenen; vattenbassinen vidgas och stränderna antaga ett mera väderbitet, luggslitet utseende, ty vi nalkas kustens utposter, hvilka i årtusenden trotsat stormarnes och bafsböljornas förenade anfall. Man börjar få en aning om det obeskrifligt vilda, ödsliga och enformiga sceneri, som naturen med få afbrott erbjuder längs hela denna kust ända upp mot Svinesund. Öfverallt kala, nakna klippor, afrundade eller urholkade af de rastlösa vågorna samt omslutna af fradgande bränningar. Ej ett enda träd, ej en enda grön fläck kan här upptäckas bland dessa klippveteraner, från hvilkas gråa, fårade hjessor solstrålarne återkastas. ufverallt möter blicken samma ödslighet och en tystnad, som endast afbrytes af bränningens svall mot stenhällarne; — det är tigern, som slickar sitt tillämnade rof. Ångaren ilar framåt likasom i en labyrinth, än sammantränges farvattnet till en smal ränna mellan branta klippväggar, än vidgas det och liknar då en teater med granitkulisser. Och hvilka tragedier hafva ej här uppförts af stormen, böljorna och den redlöse seglaren! Endast höstnattensstjernor hafva bevittnat dem! Här och der med långa mellanrum afbrytes dock denna enformiga ödslighet af en sammangyttrad massa menniskoboningar, — så kallade sisklägen. Här herrska lif och rörelse. Skaror af hvithåriga barn kräla bland klipporna, båtar komma och gå, ofantliga fisknät äro upphängda till torkning, och ur de i allmänhet till det yttre snygga boningarne framskynda innevånarne för att betrakta de annalkande fremlingarne. Uttrycket hos de flesta bland dessa grupper antyder belåtenhet. Man ser att dessa hafvets arbetare älska sina kala skär liksom svalan sitt bo. Men tiden har emellertid fortskridit och klockan är nära fem på eftermiddagen, då tvenne torn på spetsen af en hög klippö framskymta vid horizonten; det är Kosterfyrarne. Ångmaskinen arbetar med förnyad ifver likasom anande, att hans dagsverke snart är slutadt. Mellan de otaliga skären flyga skriande tärnor, solen sänker sig mot horizonten, och slutligen öppnar sig en vidsträckt fjord, vid hvars innersta bugt en bland Sverges förnämsta badorter, den lilla staden Strömstad, ligger helt inbjudande och välkomnar den trötte resenären. —— — ÄÅtskilligt vore värdt att meddela om denna lilla lugna vrå, der så många återvunnit en försvagad helsa, men tiden är knapp, och jag får återkomma dertill en annan gång. Oaktadt den första badterminen redan till hälften tilländalupit, är antalet badgäster ovanligt ringa. Här är således föga lif ännu; man roar sig med båtfärder, ridpartier, promenader samt en och annan ,.Soire dansante. Emellertid kunna nöjena ej få egentlig fart förrän någon musik anländer, och detta kan ej ske förrän efter slutade vapenöfningar. En episod från Midsommaraftonen förtjenar omnämnas. Strömstads skarpskyttekår uttågade nemligen denna afton med sin musik till Grålösa moar. en mil från staden, för att sammanträffa med filialafdelningen Norrviken. Sistnämnde afdelning hade å Grålösa, under veckans lopp, från den 18 till den 23 Juni, förehaft vapenöfning, hvilken lika välvilligt som fosterländskt medgifvits af Skee sockens kommunalstämma. Det var för att inspektera denna afdelning, som öfverbefälhafvaren, kapten Nyberg, (i parenthes sagdt den äldste bland alla skarpskyttekår-chefer i vårt land) hade uppmanat Strömstads skarpskyttar att uttåga till sina kamrater. Marschen anträddes straxt efter kl. 10 på aftonen, under vice kompanichefen Pehrssons befäl, samt utfördes med spetsoch sidopatruller såsom mot fiende, hvarefter kamperades på Grålösa under natten. Midsommardagen klockan 9 på morgonen företogs inspektionen, hvarefter öfverbefälhafvaren uttryckte sin belåtenhet med resultatet af vapenöfningen, som blifvit ledd af kompanichefen, fotografen Toren med biträde af vice korporal Nilsson, båda af Strömstads förening. Efter en stunds hvila förrättades en enkel Gudstjenst, hvarvid koralerna ackompagnerades af Strömstadsföreningens musikkår. En afrikansk! hetta herrskade emellertid på den öppna heden, hvarför exerciseninställdes och afmarsch skedde till Skee kyrka, hvarifrån Strömstadsskarpskyttarne återkommo klockan 6 på aftonen något medtagna, men hurtiga och vid godt mod. Stämningen mellan de båda afdelningarne, som kamperat tillsammans, var kamratlik och vänskaplig. — Och nu au revoir. UIICITLTUÄUUUCISCI. — na — Sjäskum. (Bref till IIandelstidningen från Strömstad.) Det är en klar, herrlig Junimorgon, och vid