Professorn meddelade åtskilliga upplysningar rö-i rande de åtgöranden, som vidtagits för att bringa ett aktiebolag till stånd, omnämnande att mellan J5 och 16,000 e. Mlitvit tecknade, största beloppet i Norge. 2.000 hade tecknats i Göteborg, men i Stockholm hade företaget deremot ej omfattats med något intresse af det hus, till hvilket bolaget vändt sig. Slutligen lemnades en kalkyl öfver den romst som kunde påräknas a af företaget, dervid visades, att detta efter en låg beräknin ig af det antal telegrammer, hvilka skulle komma a att befori dras denna väg, samt med ganska billigt porto ändå skulle gifva full ränta på anläggningskost-J naden. Professorn uttalade till sist en önskan, att intresset för denna angelägenhet måtte kas i del. andinariska länder na, samt att mötet måtte uttala den önskan, att en direkt telegraskörbindelse nellan de skandinaviska länderna och England ite åvägabringas, dervid han lemnade företrädet ät linien Egersund—Pet erhead framför linien från Jutland. Ingenia kahten. Lehman, hvilken af misstag i ett föregårnåc referat kallades öfverstlöjtnant Kjerulf, hpbtog och bemötte några af de skäl den före; jade talaren anfört för den af honom förordade telegrafsträckning Han antydde, att Ryssland vore betänkt på anläggande afen telegrafledning från s. någon af Östersjöhamnarne er Bornholm, och syntes med anledning h a gifva den jutska talegrafförbindelsen företräde; då denna på sädant sätt skulle upptaga ätven telegrafbefordringen från östern. Instämmande i den egående talarens mening i afseende på önskvärdheten af en dylik direkt förbindelse, ansåg han ej frågan om sträckningen nu kunna Des immas. utån anhöll att mötet endast måtte uttala sig för önskligheten af en ubmarin telegraflörbindelses bringande på den lättaste, billigaste och säkraste leden. Löjtnant Sandeberg förordade på anförda skäl linien Egersund—Peterhead, hufvudsakligen på den grund att en Östersjö-telegrafförbinde från I RyssFmdtöfver Bornholm ännu stode i vida fältet, och sannolikt icke skulle komma till stånd, hvaremot en telegrasledning från Ryssland öfver Åland till Sverge efter all sannolikhet snart torde blifva anUddenberg redogjorde för den ståndpunkt frågan om den sistnämnda telegrafledningens anläggande befann sig, och intendenten Frykholm kte, att en telegrafförbindelse ifrån Ryssland öfver Gotland sannolikt vore den lättast ver bara, samt att en telegrafledning från Eg till England utan tvifvel skulle föranleda Ryss till en tel afförbindelse med England öfver Sverge och Norge. Sedan diskussionen förklarats slutad, fattades följande beslut: Mötet anser det af serdeles vigt för de tre skandinaviska länderna att erhålla en egen telegrafförbindelse med England, hvars viktning bör bestänmas. så att ändamålet snarast, billigast och säkrast vinnes, hvilket flertalet kaf sektionens ledamöter anser skola ske genom linien Egersund— Peterhead. Tredje scktionen utsåg vid början af dagens förhandlingar det utskott. som enligt programmet bör förbereda frågan om skandinaviska industrioch konstutställningar, och valdes till ledamöter i densamma: svenskar: frih. K. 3onde, häradshöfding Nordenfalk, redaktör Sohlman; norrmän: kammarherrarne Ivensen och Gode samt proprietär Brodtkorb; al danskar: grosshandlaren Melchior, docent Fredriksen och hr Rames. De herrar, som deltagit i Tisdagens de batt med anledning af förslaget om 1 medelstullarnes afskaffande, hade öfverenskommit om ett förslag till resolution, hvilket efter någon kortare öfver äggning nu enhälligt af sektionen antogs, så lydande: 1. Att tullagstiftningen i de tre skandinaviska rikena bör ordnas endast efter finansiella grundS ; att sålunda endast ett ringa antal artiklar belas med tullafgifter och att särskildt all tull på lifsförnödenheter och råvaror (såsom spanmäl. malen och omalen, viktualier, fis rsk, torkad, rökt och saltad: trävaror, tackjern. bandoch stångjern m. m.) inom kortaste möjliga tid bör af2. Att detta mål lättast bör för det närvarande vinnas derigenom, att regeringarne i de tre rikena tillsätta en gemensam komite att örverv. tullförhållandena och att utarbeta förslag t dringar i tulloch sjöfartsförfattningar, för att efter likartade grundsatser befordra en lättad omsättning och ett rikare utbyte. Man öfvergick derefter till behandling af den andra bland de af hr Wallenberg i bane bragta frågorna, nemligen om utsträckning till allmän regel af de bestämmelse ustfarten, som nu gälla för kuststräckan mellan Falsterbo och Kullen. Åtskilliga förhållanden påpekades, som invecklade denna fråga, och någon resolution med afseende å det särskildt i frågan berörda ämne ifrågasattes icke. Deremot fördes debatten några talare in på fråvande i allmänhet, och Fbades ar professor Liljestrand (från Helsingfors), grosshandlaren Heyman, littoratören Uksren, med hvilka skeppsredarne Smith-Petersen och borgmästaren Platou förenade sig, att mötet skulle uttala den åsigt, att kustfartens srigifvande vore för hvarje särskildt land fördelaktigt och att man följaktligen vid lagstiftningen i detta ämne icke borde göra de för sig sjelf fördelaktiga åtgärderna beroende Å huruvida andra länder beviljade reciprocitet. Professor Hamilton trodde, att då mötet ansett frågorna om handelsoch sjö I fartsförhållandena böra behandlas af en gemensam komite från de tre rikena, denna frågas öfvervägande äfven tillkomme denna Lomite, och att någon särskild re