skrud, och Nordens vinter med sin rena, friska luft, som styrker både kropp och ande, sätter jag högt öfver er eviga, förslappande sommar. — Men jag har svårt att förstå, återtog Gana, huru den knappa växtligheten och de enformiga barrskogarne kunna förläna naturen någon ,,herrlig skrud, som ni uttryckte er. — Växtligheten är inte så knapp som ni tror, ehuru dess former ej kunna täfla i färgprakt med söderns flora. Det ligger någonting allvarligt, till och med majestätiskt i ett nordiskt landskap; det inverkar på själen, då den tropiska naturen deremot mera anslår de yttre sinnena. — Det är troligtvis äfven orsaken till nordbons lugna, allvarliga väsen; hu, jag tycker att hvarje blodsdroppa skulle förvandlas till is i cn sådan natur! — Der ser man huru förvändt man kan resonnera, då man ger inbillningen fria tyglar, sy rade Stenqvist leende. Men vänta, jag skall för er tydligt framställa skillnaden mellan Nordens natur och Söderns, samt visa att båda äro beundransvärda, ehuru på olika sätt. Jemför miss Alma Gjörwell med den sköna Rosa Riom. Den blonda, ljufva Alma är Norden, den eldiga, glödande Rosa Södern. ee — Då föredrar jag Norden, utbrast Gana lifligt och med en ifver, som kunde hafva förrådt hans känslor. Han torde äfven hafva insett detta, ty hastigt gaf han samtalet en annan vändning, i det han visade på I Etangs båt och utropade: Men se der, jag tror minsann att mr lIktang vinner på oss. Hvad tänker du på, gamle Schip? --Kan ej hjelpat, massa. Vind vara för mycket akterlig. Annat vara om vind komma sidan. Massas båt bästa kryssarn på S:t Barths. Vare sig att Sambos omsorg för sitt skinn skärpte hans sormäga, eller att IIIangs båt verkligen sar ofrerlagsen, allt nog, den började små